Innan avresan:
För snart ett år sedan var jag väldigt nära att uppfylla ett stort mål, att vinna AMF World Cup. Jag var nog så nära man kan komma, bara en kägla ifrån. Det kändes ju förstås rätt tungt, vara så nära när man vet hur svårt det är. 
Den första svårigheten är att knipa 1:a platsen på den Svenska World Cup rankingen (alla Super 6 tävlingarna och SM), vid tiden när jag spelade World Cup såg det inte alls ljust ut för mig att få chansen att representera Sverige 2009. Men tackvare en stark avslutning med vinst i SM får jag nu chansen att göra ett nytt försök att nå toppen på prispallen i World Cup! Det är en stor ära och jag kommer göra vad jag kan för att vara het i den nya 52-banors hallen i Melaka!
Det är en mycket utslagsgivande tävling över många serier (3 x 8 serier, cut till 24 spelare, 8 serier till och sedan topp 8 till round robin), alltså måste man vara på topp i 40 serier för att få spela stegfinal (topp 3)! 
Startfältet i år är också starkare än i Mexico och stor favorit är en av tidernas största/bästa bowlare, Walter Ray Williams Jr från USA!
Men med hjälp av coach (Tomas Leandersson) och Diana (flickvän) hoppas jag kunna vara med där uppe och kriga om titeln! 
Jag och Helen Jonsson (Sveriges dam representant) ska också försöka upprepa bedriften att åka hem som bästa nation!!

Officiell träning:
Nu har vi varit på plats här i Melaka under ett par dagar och precis avslutat den officiella träningen. Hallen är helt ny, 52 banor, 26 på varje sida. Än så länge har det varit väldigt varmt i hallen, men vi får väl se vad som händer imorgon när det drar igång.
Jag blev inte riktigt klok på banorna under träningen, men en sak är säker, det är väldigt hög friktion i banorna. Det är lätt att få bollarna att rulla ut lite för mycket och lämna 10:an kvar.
I början av träningen kändes det som den största tuba jag spelat på, men så ändrade det sig ganska friskt och blev lite klurigt. Nu vet jag ju att träning och tävling aldrig brukar vara likt, så som sagt det ska bli intressant imorgon.
Min väska inför första dagens spel ser ut så här,  Bounty Hunter Pearl (2st), Break Point Pearl (2st), Bounty Hunter och spärrboll. Man får byta ut och lägga till 2 bollar under tävlingens gång, så det finns ju möjlighet att justera materialet lite under resans gång. Så det gäller att spela tekniskt bra under första passen så man bara hänger med i fältet och sedan har möjlighet att göra de rätta ändringarna/förflyttningarna när det drar ihop sig! 

Serie 1-8:
Nu var första starten över och tävlingen är igång! Målet med denna start var att inte jaga siffror bara spela teknisk bra bowling och försöka hänga med hyfsat i toppen. 
De första 2 serierna gjorde jag precis så, 460 och allt kändes ok. I tredje började banan ändra sig ordentligt och jag hängde inte riktigt med i förflyttningarna, tyvärr blev det 170 i den serien efter 2 tomma och ingen dubbel. Under den serien bytte jag boll från Bounty Hunter till Break Point Pearl, den fick sedan rulla under resten av blocket.
Efter skit serien i 3:e bytte jag sida i hallen till höga delen, där svänger det lite mer och det gillade min Break Point Pearl. Goooa 267 och skadan var reparerad! Efter det jobbade jag ihop 3 serier runt 220 varav den 6:e var lite speciell, där började jag med att spärra tre raka 7 hål (2-10 två gånger och 4-10 en gång)!!! Helt skadat, har aldrig gjort något liknande!!
Infr sista serien var jag 150 över och låg ok med men det var 2 spelare (Kanada och Korea) som dragit ifrån lite, då var det inte så jobbigt att LLLLllllucky Larsen klev in i matchen!! Tack vare bra spel och ett par goa flyt strike fick jag till 280 i sista serien!!! Totalt blev det 1838 och just nu ligger jag 3:a, ca 40 pinnar efter 1:an och 2:an. Cuten för topp 8 är just nu 1740.

Serie 9-16:
Dagens pass började fint, spärr, strike och sedan 10-15min paus! Banan gick sönder och vi fick flytta till ett av ytter banparen, som tur var fick vi ett par provslag och jag kunde med en gång justera boll och linje för att det svängde mycket mer där. Jag löste det bra, 246 och sedan flyttade vi över till den låga sidan. Där var banorna tajtare men det gjorde inget, jag spelade riktigt bra och löste problemen kanon. I 3:e serien bytade jag boll från Bounty Hunter till Break Point Pearl och jag fortsatte att strajka! 952 de 4.a första serierna och allt kändes riktigt gott, tyvärr fortsatte det inte så. När jag flyttade över till höga sidan igen strulade det till sig en hel del, jag hittade inte alls samma bra linjer och reaktion som jag haft innan.
Efter 4:a serier var jag i ledning men efter att 3 av de sista 4:a serierna hamnat på 180 (189, 225, 188 och 181) passade Koreanen på att åka ifrån mig. Han avslutade med 100 över sista 4:a och är 93 poäng före mig, men trots mina tråkiga serier på slutet ligger jag nu 2:a! 3.a är hemma hoppet, Zulmazran 39 pinnar efter mig. Cuten till topp 8:a är just nu 236 över par och topp 24 är 95 över, jag har 373 över.
Anledningen till min dåliga avslutning var delvis att jag inte såg till att äta tillräckligt, passet tog nästan 5 timmar och jag blev faktiskt lite seg på slutet. Men jag tror också att banorna blev sämre idag då jag följde efter spelare som spelade över hela banan, igår spelade jag efter bättre spelare och då blev banorna mer lika.
I morgon gäller det verkligen att hålla koll på energi nivån, då det först är 8 serier på eftermiddagen (4:a spelare/banpar) och senare 8 serier (2 spelare/banpar) till på kvällen (om jag klarar mig vidare till topp 24).

Hemma igen:
Jag är hemskt ledsen för att jag inte lyckats uppdatera sidan, till en början var det brist (total brist) på tid och internet möjligheter. Vårt spel schema var väldigt tufft från detta pass och framåt (spelade 24 serier under 22 timmar). Efter den tråkiga avslutning fanns det sedan inte motivation att skriva något, men jag lovar att återkomma med en sammanfattning väldigt snart (har precis kommit hem nu).

Serie 17-24:
Trots en bra start på 245 blev detta pass ett riktigt gnet pass. Jag tufft att hitta en bra sving och det speglad av sig när bollen träffade käglorna, väldigt många nior. Man kan tycka att man har lite oflyt när man hela tiden lämnar en kägla på träffar som ser ok ut, men jag kände hela tiden att det var något som inte stämde. När vi (Tomas och jag) hittade lösningen (lite rakere linje med mer fart i sving och fötter) gjorde jag ca 90 över i serie 5-7 såg det ut att bli ett helt ok pass ändå. Men, men när jag bytade sida i hallen och såg att alla 4 spelare som spelade där jag skulle spela hade gjort 180 förstod jag att det inte var några kanon banor. Tyvärr löste inte heller jag detta banpar, 171 och och totalt precis över 1700. En liten besvikelse, men inget var kört, jag var fortfarande med ok i toppen. Dock väldigt långt ifrån Koreanen som spelade som i trans hela detta block, han började passet med 276, 277, 279!!! Vad ska man säga helt otroligt, han gick imål på hela 1986 och åkte ifrån oss andra ordentligt.

Topp 24, serie 25-32:
Efter en timmas paus där man försökt hitta något ätbart (tyvärr riktigt dålig mat i hallen), var det dags igen. 8 nya serier, nu med en spelare per bana.
Nu gällde det att försöka glömma den tråkiga avslutnings serien och verkligen bara åka på om jag skulle hänga med i toppen, tyvärr kändes de första 4:a serien lite som det gjort i stora delar av förra passet. Ca 60 över efter fyra serier och jag hade det tungt med att få till några längre strike rader, men det skulle komma annat!! 237 i 5:e med 9:an kvar på bra smäll i sista rutan, väldigt nära 250. I 6:e lossande dock det mesta, jag började med 11 raka och alla undrade om jag skulle bli den första att bryta 300 barriären?? Två andra spelare hade tidigare missat 1:ans kägla och Walter Ray hade inte heller lyckats (298). Under deras försök var det knäpp tyst i hallen, men under mitt försök var det den traditionella klappen som ekade i hallen. Men tydligen var det riktigt svårt att slå bra slag efter 11 kryss, för även jag gummade ut. Skickade bollen för långt höger och lämnade 5-8 kvar, tråkigt men ändå gott som fasen med en riktigt hög serie. 
Nästa serie började med två 9 spärrar, sedan var det dags igen, 10 raka kryss och 279!!!! Skapligt gött, 577 på två hjälpte till att klättra upp lite i listan!
När klockan började närma sig midnatt och vi var klara stod det M Larsen bakom nr 3 i resultat listan igen, jag landade på 1887 mitt bästa pass och nu gällde det bara att försöka tar vara på det 4 timmar sömn som vi hann med innan klockan ringde 05:45! Klockan 08:00 skulle vi i topp 8 stå redo för de avslutande 8 serier Round Robin (matchspel, man-mot-man).

Topp 8, serie 32-40:
Måste erkänna att det tog emot att stiga upp vid 6 rycket, 16 serier dagen innan kändes lite i kroppen. Men efter att ha varit uppe en stund kände jag mig ok.
Tyvärr blev jag lite besviken när vi kom till hallen och jag fick se att de banor vi skulle spel på var i den delen av hallen där jag haft problem tidigare i veckan, men inte mycket att bry sig om bara att försöka lösa de bättre än mina motståndare.
Det började lite tungt med 199, men vinst mot Kanadensaren och det var viktigt. Han var precis bakom mig och vinst ger 30p i bonus, sedan följde jag upp det med 267 och vinst mot ledaren från Korea. So far so good, allt såg riktigt bra ut.
I tredje fick jag dock ordentliga problem och visste inte vad jag skulle göra, det går så fort när det börjar strula. Vips så blev det 166 och torsk mot killen från Thailand.
De 4 banpar vi använde var väldigt ojämna och de killar som valt att spela rakt, fick nog lite fördel av detta. Till exempel så vann Koreanen bara 2 av sina 8 matcher, han som haft ett sådant kanon lir innan.
Jag hade ju hela tiden valt en linje ganska långt in och så här i efterhand kanske jag skulle gjort något annat i detta pass , men det är inte alls säkert det blivit bättre.
Efter skit serien i tredje spelade jag i alla fall bättre och när jag fick till 257 i 6:e såg allt ganska ljust ut igen, jag var 3:a och skulle spela min 7:e serie på ett av banparen jag trodde jag kunde. Denna matchen var mot den legendariska Walter Ray Williams Jr, han som började tävlingen så dåligt men med hårt slit närmade han sig topp 3 med stormsteg.
Vi båda började med dubbel sedan slog jag tyvärr ett skit slag och lämnade 4-7-6-10 kvar, efter det var det som förgjort. Jag tyckte jag spelade bra resten av serien, men fick inte alls den reaktionen jag letade efter. Några fler hål och inga strike, 159 och jag fattade ingenting. Hur kunde det hända???
Än jobbigare blev det när jag såg att Michael Schmidt drog till med 279 i andra änden av hallen, det som såg så ljust ut för 20 minuter sedan såg nu riktigt natt svart ut. Riktigt tungt, men än fanns chansen att nå topp 3. Jag skulle möta Ryan Lalisang från Indonesien i utjämnings serien (som också spelades med bonus), han var 72 pinnar före mig så jag behövde alltså vinna med 43 (plus bonus 30p=73) för att gå förbi honom.
Men var fanns Llllllucky Larsen nu, jag spelade faktiskt en av mina bättre serien medans Ryan spred sina bollar över hela banan. Tyvärr slapp han undan väldigt billigt och lämnade bara ett otagbart hål, tro mig han kunde fått många fler. Samtidigt limmade jag fickan utan att få loss käglorna, det hela tog slut i ruta 7-8-9 då jag lämnade 7:an, 9:an (vilken jag också lämnade kvar i sista rutan mot killen från UAE för att förlora med en kägla i 5:e serien) och 10:an kvar på bra träffar. Totalt 216 och det var 24 pinnar för lite!!

Kan knappt förklara hur tungt det känns att spela bort sig så nära slutet, i stort sett hade jag varit i topp 3 under 38 av de 40 serier vi spelat! SUCK!!!
Men så är det, det var ett starkt startfält och platsen bakom mig togs av en av Världens bästa bowlare genom tiderna, Walter Ray Williams Jr, alltid något att glädjas över. Som sagt tungt, men jag ska nog komma över detta också, vi får väl se om det dyker upp någon mer chans att uppfylla ett av mina stora mål: Vinna World Cup!!

Som avslutning vill jag tacka Coach Tomas Leandersson för stödet och hjälpen under detta mästerskap. Dessutom ett stort tack till klot företaget 900 Global som supportat mig under Weber Cup och AMF World Cup.
Bollarna som jag använde var:
900 Global: Break Point Pearl
900 Global: Bounty Hunter
900 Global: Bounty Hunter Pearl


 

Martin Larsen
2009-11-23

« Tillbaka