Snart dags:
Om en vecka är man i Las Vegas, staden som aldrig sover!!
Det var länge sedan jag var där och ser fram emot att se staden igen, men det är inte det enda jag ser fram emot. Det ska bli väldigt kul att få fajtas mot de bästa i världen igen.
Tävlingen är fullbokad, de max 256 platserna är slut sålda och startfältet är enormt starkt!
Under 5 dagar ska alla spela 60 serier på 5 olika banprofiler, alltså 12 serier om dagen i 5 dagar!! Det kommer kräva sina offer. Startfältet är delat i 2 grupper, squad A och B. Jag tillhör A och första dagen spelar jag då 6 serier kl:07:30 på morgonen och sedan de andra 6 kl:19:30 på kvällen, dagen efter är det kl:11:00 och sedan 16:00. Det är ett väldgit tufft schema och det gör inte saken lättare att det inte oljas om efter varje pass. Så varje dag spelar man 6 serier på nyoljade banor och de andra 6 på banor som redan spelats 6 serier på vilket gör att man kommer att behöva behärska alla typers spel  för att hänga med i toppen. Verkligen kul och utmanande!
Till skillnad från förra året då det bara var jag och Osku som åkte till Detroit så är vi nu ett gäng som åker tillsammans, Robert Andersson, Mathias Årup, Peter Ljung, Osku Palermaa och Martin Paulsson.

Träning:
Nu är träningen avklarad, en ganska tuff dag med ca 5 timmars spel på de 5 olika profilerna. Man kan säga att det minst sagt var ont om plats på träningen, över 250 spelare på 64 banor och X antal klot.
Om jag ska jämföra med hur de kändes i Detroit förra året så känns det som att denna hallen har lite mer friktion (det svänger mer). Speciellt på kanten och dessutom känns kägelfallet ganska mycket lättare här så jag tror att siffrorna kommer att bli högre här. Nu vet man aldrig riktigt om det blie exakt samma profiler när tävlingen dra igång, det är inte alls ovanligt att de justerar lite efter hur det såg ut under träningen. 
Dagen den officiella träningen spelade vi ett par seirer bara för att få en känsla för hallen och ansaterna, dessutom borrade vi ett par bollar. För min del blev det en spärrboll, en Track 505T och en Hammer Plague. Men den boll som kommer börja rulla är mest trokligt min urethane boll, Natrual, den så ok ut på Cheetah. Det är bara timmar kvar tills vi drar igång nu, klockan är 5:30 här nu och 07:30 smäller det. Sedan blir det paus (troligtvis inkl. en power nap) och så är 6 nya serier kl: 19:30. Då på banor som har spelats 6 serier på.

Klot:
Liksom förra året blir det en del klot som borras under WSOB, ska man vara med och tampas uppe i täten är det ett måste att ha klot som passar hallen och profilerna. Därför är det väldig svårt att ta med rätt grejor hemifrån.
De här kloten kloten har jag borrat än så länge:
Hammer Plague - inte använt.
Track 505T - använde på Scorpion, i stort sett under hela tiden.
Track Spare - använder hela tiden
Brunswick Wicked Siege (x2) - använde på Chameleon, båda passen.
Brunswick Damage - inte använt.
Storm Tropical Heat - använde på Shark (nyoljat!!).
Roto-Grip Nomad Dagger - använde en del Shark (serie 7-9).
Track 715T - inför Scorpion finalen.
Storm Anarchy - inför Scorpion finalen.

De bollar jag använt under Chameleon, Scorpion och Shark har borrats här någon dag innan eller natten innan!! Killarna som borrar klot jobbar nästan dygnen runt. Som sagt material är en mycket viktigt del, men inte allt!

World Championship:
Nu är det 60 serierna avverkade och det känns både här och där, men under omständigheterna mår kroppen ok. Den protesterar dock inte mot en vilo dag imorgon (Lördag). Då vi för övrigt ska gå på Nickelback konsert på MGM, det ska bli coolt!
Tillbaka till bowlingen, så hade jag som målsättning när vi åkte hit att kvala in till topp 16 i en tävling och att sluta som topp 30 i World Championship (60 serier) och det känns ju väldigt bra att kunna konstatera att jag klarat av dessa målsättningar. Jag kvalade in i Scorpion tävlingen som 5:a och jag slutade 23:a över hela veckan!
Vad som dock gör det hela lite surt är att topp 6 internationella spelare kvalade in till en TV final mot topp 6 USA och jag blev tråkigt nog nummer 7 av de internationella. Det och att jag hade chansen att fixa fler topp 16 men inte riktigt orkade hela vägen känns ju lite segt men som sagt överlag har det varit en vecka med mycket bra spel! Nu gäller det att ladda batterierna för final spelet i Scorpion Championship på Tisdag, det ska bli häftigt!

Dags för hemresa:
Nu sitter vi på McCarran Int airport och väntar på ett försenat flyg, hoppas verkligen att det inte blir en strulig hemresa. För hur trevligt det än varit under tiden i Vegas, så ska det bli skönt och komma hem.
Det har som sagt varit trevligt och lärorikt, det var också väldigt nära att det blev en riktig kanon resa. Jag hade ju satt upp två resultat mål, en topp 16 plats och topp 30 över de 60 serier som ingick i PBA World Championship. Det var ett tag sedan jag klarade av/uppfyllde mina målsättningar men här gjorde jag det! Vilket betyder att jag måste vara nöjd, men den nöjd känslan kantas av lite besvikelse. Det var så himla nära en succé, verkligen nära två TV finaler, först missade jag ju matchen mellan USA och resten av världen, sedan var det ju ännu närmare i finalen på Scorpion.
Det som är genom gående under hela tävlingen är att man saknar lite rutin på hur banorna bryts ner, det är under de senare serierna som de dåliga resultaten kommit. Jag har spelat riktigt bra tekniskt och inte haft några problem när banorna varit nyoljade, men som sagt några felaktiga beslut under spelets gång kostade mig chansen att vinna en titel på PBA touren. Positivt är dock att jag fått ett kvitto till på att man kan vara med och slåss med de stora grabbarna, det blir säkert fler försök att vinna, får se när?

Tusen tack till alla som följt och stöttat mig hemifrån, kul med så stort intresse!!

 

Martin Larsen
2010-11-04

« Tillbaka