Innan tävlingen:
Jag kanske gör ett misstag i att spela denna tävling, i så fall är det för att jag kanske borde åkt en tredje sväng till USA för att spela Dick Weber Playoffs. Det är den sista tävlingen för årets PBA tour, men jag håller tummarna för att mina poäng ska räcka för en plats i topp 40 ändå. Det blir som det blir, nu kan jag inte påverka något, bara hoppas.
Istället kan jag försöka vinna Euro Challenge och för första gången kommer Diana och vår lilla dotter (Isabella) åka med och heja, hoppas det är det som ska till för att jag ska lyckas hela vägen!! Hoppas också Isabella giller att flyga, jag håller tummarna för det
Profilen för i år verkar vara lite klurig, 41 fot och ganska platt. De tidiga siffrorna tyder på att det är svårt och skjuta 1300, vi får se om det fortsätter så.
1:a - 3:e start:
Att det är svårt och skjuta 1300 kan jag verkligen intyga nu när jag har avverkat 3 starter utan större framgång. 1211 som bäst är inte mycket att skriva hem om (där av den sena uppdateringen:-)
Jag trodde att jag spelade på de tuffaste banorna för någon vecka sedan i New Jersey, US Open, men f-n vet om inte detta är värre??
Under US Open var profilen platt här känns det som den är "reverse" alltså att det svänger en del i mitten av banan men helt klart inte ut mot kanterna!! Det väldigt lätt att missa 1:an till höger vilket gör att många spelare tyvärr väljer att börja långt in i banan, vilket i sin tur leder till att banan inte öppnar sig ett skit!! Man kan kalla det en ond spiral.
Jag har provat igenom hela arsenalen och de bolar som känns bäst är Break Point och Nomad Dagger, men tyvärr känns inte heller de bra
.
Ska jag vara ärlig så känner jag mig faktiskt ganska vilsen, ska jag lösa detta måste jag först och främst spela lite bättre men också ha lite mylla med banparen. Vissa banor känns faktiskt i det närmaste omöjliga, håller tummarna för att jag slipper dem i min nästa start.
Många undrar säkert vad som hände i min andra start??? Enda starten jag slagit rekord i, första dubbel kom i mitten av 4:e serien och då hade det redan brunnit ett par säkringar. Kanske inte försökte allt jag kunde, men 989 på 6 serier var ett tag sedan
.
Start 4:a - 6:
Nu hände det som inte hänt på många år för min del, jag missade cuten till final spelet. Jag tror det är ca 5 år sedan jag missade ett kval på Europa touren senast, men ju fler man klarar ju närmare kommer man missen och det blev här
Jag spelade 3 starter på raken och sedan desperadon utan att fixa 45 över par, märkligt kan man tycka och det tycker jag också. Jag testade det mesta men spelade inte rätt för att fixa detta. Överlag sett spelade jag för dåligt, ändå var det MEGA OTUR som gjorde att jag inte klarade mig.
I sista rutan i den den 36:e serien behövde sätta strike för att klara mig vidare, efter ca 12 timmar på banan och den chansen framför sig snurrar det många tankar i huvudet. Att då lyckas slå bort de och faktiskt slå ett av mina absolut bästa slag för helgen känns grymt bra, men men men men. Nu är det ju bowling vi spelar och då kan allt hända, det värsta hände mig. jag lämnade kägla 8:a på en kanon träff och rullgardinen for ner. Snacka om att allt blev nattsvart, tur man inte skadade sig eller någon annan. Kan bara säga att det rök ur öronen och det kom säkert några väl valda ord ut ur munnen på rätt hög volym
.
det krävdes som sagt 45 över för att gå vidare, den tuffaste banan vi spelat på under någon EBT tävling. När första finalpasset spelades krävdes det 3 över pari för att ta sig till topp 16 av 52!!!!!!
Nu ska jag försöka glömma detta elände och vila handen i ett par dagar innan det bär av till Kuwait.
Martin Larsen
2011-03-13