Detta är en PBA Regional tävling, vilket är en mindre tävling än de vanliga PBA tävlingarna. Den spelas över ett kval på 7 serier sedan går 16 spelare vidare till finalspel, det som gör det verkligen värt att spela denna tävling är att den spelas på Carmen Salvino profilen. Den ska vi spela nästa "riktiga" PBA tävling (På Måndag) på, det är första tävlingen som jag har fördel av att vara exempt (ha en fast plats på touren). Denna regional tävling fungerar också som TQR (Tournament Qualifing Rond) för de spelare som inte är exempt, de har 15 platser att kämpa om till Carmen Salvino Classics som vi spelar på Måndag.
Kval:
Det blev mycket riktigt som många trodde, enormt höga resultat på denna profilen. Spelet började som många gånger innan runt 3:e pil, men det blev aldrig riktigt så torrt som många av de andra profilerna. Jag började spela med Hy-Road och bytte till Marvel Pearl efter 4:a serier, på slutet var jag inte ens inne vid 5:e pil! Va skönt att slippa krångla sig runt returen de sista serierna!!
Det var också väldigt skönt att äntligen få till ett helt pass med ok eller till och med riktigt bra spel, förutom 7:e serien (200) samlade jag ihop alla serier mellan 235 och 266! 1929 är ju inte risigt, men det räckte ändå "bara" till en 8:onde plats. 35 pinnar för 16:onde plats som var Brad Angelo. Kval bäst var Wes Malott på 1983.
Även om detta inte tillhör någon av de stora tävlingarna var det i alla fall en trevlig känsla att klara en cut, nu blir det finalspel imorgon innan dubbel tävlingen!!
Final:
Finalformatet är matchspel, 1 mot 16, 2 mot 15 osv. Bäst av 5 serier, nästa runda är bäst av 3 och finalen är 1 serie.
Jag fick möta en ganska ung kille som heter John Szczerbinski, han spelar kanon men inte så kanon så ha kunde slå mig i första serien. Jag började dagen med att slå min första 300:a serie i PBA (Hy-Road, vad annars??) sammanhang!!!! Vet inte om det var för tidigt för att jag skulle fatta vad jag gjorde eller vad som hände
, bra var det i alla fall!!
Men efter halva nästa serie fick jag problem, John spelade liet innanför mig i banan och min härlig boll reaktion försvann, jag letade och letade, testade olika fart och klot men löste inte problemet förän det NÄSTAN var för sent. Fick ordentligt med stryk i serie 2 och 3, i 4:e serien satte jag ett par kryss på slutet för att tvinga John att slå en strike i 10:onde rutan. Som tur var klarade han inte det utan gav mig en chans till i en 5:e och avgörande serie, en chans jag tog vara på och sådant känns alltid stärkande!
I nästa match ställdes jag mot den store Wes Malott, ingen dröm lottning på banorna som dessa! När man kan mjuk srkuva är han dryg, han ställer sig ofta ett par stavar längre in en motståndaren för att använda deras linjer som stöd. Det gjorde han nu också och hade det inte varit för att jag slog ett riktigt sket slag i ruta 8:a i första serien hade jag kanske kunnat klippa honom. Men så blev det inte, han gjorde 220 i första och jag 210. Sedan gjorde Wes 250 och jag 240, hej och hej då!!
Det blev ändå ett ok resultat och framför allt lite bättre spel att ta med sig till resten av tävlingarna.
Martin Larsen
2011-11-12