Går in i denna tävling som 14:onde man efter de 12 serierna (1396 & 1391) vi spelade i Carmen Salvino tävlingen. Nu väntar 12 nya serier för de 49 spelare som är exempt på touren i år, denna gång spelar vi på Earl Anthony profilen (41 fot). Topp 32 går vidare till Onsdag.
Serie 13-18:
Det är alltid skönt att få en bra start så man kan slappna av lite, det var precis det jag INTE fick!! Måste ha varit 5 av mina värsta rutor på hela veckan, 2 tom rutor och inga strike, inte ens nära!! Jag kände mig verkligen stel och skit dålig!
Efter jag bytte klot till min Victory Road Solid lyckades jag på något sätt rädda den serien till 200, den känslan var nog bättre än att skjuta 300. Jag trodde verkligen det skulle bli 160 i den serien.
I nästa serie började jag spela bättre och bättre, 223 kändes helt ok. De avslutande 4:a serierna blev mycket trevliga, den boll som jag varit lite tveksam till rullade nu grymt bra. När man får den känslan är det också lättare att slappna av och svinga bättre. 258, 258, 247 och sedan var sista serien på väg att bli tung, men boll byte (Marvel Pearl) i ruta 4:a gjorde susen! 237 trots 2 miss i början av serien! 1423 totalt och vilken skön känsla efter den starten på dagen!
Serie 19-24:
Om det första passet börja tungt så var detta passet mer som man önskar, valde att börja med Victory Road Solid denna gång (kanske ingen skräll), fast nu spelade jag lite rakare runt 2:a pil istället för inne vid 3:e. I 2 serier kunde jag spela där, 495 på de 2 serierna!
En av svårigheterna när man spelar dessa blocken är byten av banpar runt 2-3 serien, det är då banan ändras som mest. Under förra passet rulla V. Roaden grymt bra då, men nu började den svänga för tidigt. Trodde inte jag skulle behöva byta boll så tidigt med nu var det dags för Marvel Pearl att göra resten av dagens jobb. Det blev 211 i 3:e serien vilket jag får vara klart nöjd med. Med en härlig blandning av tur och bra spel blev resten av detta passet en ren njutning, må hända att jag blev av med några vänner. För de som inte gillar att se Lucky Larsen in action tyckte inte jag var kul
. Jag avslutade passet med en kanon serie, 288 utan så mycket tur faktiskt.
Som ni kanske förstår hade jag en hel del tur idag, men så brukar ju bra spel och tur hänga ihop, bara så nöjd att jag kunde tar vara på LL's närvaro!!
1478 i detta passet, helt otroligt, vilken dag, från 14:onde man till 4:e på 12 serier i detta startfältet?!?!?! Galet kul!!
Serie 25-30:
Lite svårt att spela ett sådant här pass, där man inte har så mycket att vinna men en hel del att förlora. Nu hade jag ju såpass mycket till godo så det skulle ju inte vara några problem, men man vet ju aldrig vad som kan hända på banorna.
Nu hände det inget konstigt, utan jag gnetade ihop 40 över pari de första 4:a serierna och avslutade sedan med 500 sista 2 (totalt 1351). Det gjorde att jag slutade 5:a efter totalt 30 serier, vilket jag är väldigt nöjd med. Klar för topp 16 och inte minst Mark Roth/Marsall Holman PBA Doubles Championship.
De som tycker att långa format blir ointressant kan ju kolla resultat listan, 30 serier och 2 spelare (Tommy Jones, Eugene McCune) missade cuten med 1 pinne och Patrick Allen med 4!!
Topp 16:
När man väl klarade sig vidare till spel i topp 16 fick jag ju så klart spela mot 2 av mina kompisar som jag bor ihop med här, vi delades in i 4:a grupper där man spelade 2 serier och sämsta ut hela tiden till det var en kvar som då gick till TV final.
Jason Belmonte, Mike Fagan och Dick Allen var de som jag fick tampas mot.
Första omgången blev lite av gratis runda, Dick Allen spelade riktigt illa och gjorde bara 335. Så även jag hade problem med att hitta rätt klot gick jag vidare lätt.
Nu gällde det bara att hitta en mycket bättre reaktion i banan, för Fagan och Belmo hade helt ok spel, men inte jag. I 5:e rutan hämtade Schlemer (Storms klot kille) min Frantic. En boll som jag inte använt på hela tiden, men efter att ha testat 5 andra innan var det inte mycket annat kvar som skulle kunna funka. Man kan ju säga att rätt klot betyder en hel del, jag kryssade ut för 253!! Tog ledning från ingenstans, men tyvärr tog grabbarna då ännu ett kliv vänster i banan (nu inne vid 6:e pil!) och min boll började svänga för tidigt. Tyvärr hade de andra kloten sett så dåliga ut och denna så bra ut så jag kunde bara inte byta (vilket jag borde gjort), utan jag fick stora problem speciellt på höger banan. Men Fagan hade också problem, Jason var klar efter att ha börjat med 6 strike.
Allt kom ner till sista rutan, jag var på vänster banan som tur var och satte första striken, det tvingade Mike att strajka. Vilket han på någon mirakulöst sätt gjorde
, jag gjorde sedan ett riktigt bra försök att sätta en till men 10:an stog tyvärr kvar och det var i stort sett kört. I stället för att lofta bollen och skruva mycket valde Mike att slå ett "safe" slag, men han missade totalt och slog bara ner 7 käglor, då behövde han spärra för att vinna med 1!! Vilket han något turligt klarade av, där tog denna tävlingen slut för min del, 1 pinne är alltid tungt. Men troligtvis hade jag haft stora problem att slå Belmo på det banparet, han slog Fagan ganska enkelt, när spelet flyttas så långt in är 2-hands spelarna dryga.
En 10:onde plats är ju helt ok, surt bara att åka på en sådan skit serie.
Martin Larsen
2011-11-17