Snart dags för Europas tuffaste tävling, Ballmaster har alltid varit tuff med ett normalt sett starkt startfält. Detta året är annorlunda, i år är start fältet enormt starkt!! Hela Europa eliten är där som vanligt, men också många spelare från PBA, veckan efter drar det igång på andra sidan pölen och många spelare har tagit chansen att komma över till oss för att testa sin lycka. Nu hoppas jag ju att det är jag som har lycka och att de får åka hem med "svansen mellan bena" . 
Banorna ska påminna lite om förra året (39,5 fot), hjälper dock inte mig mycket för då var jag hemma med Diana och våra lilla nyfödda prinsessa. I år ska de följa med och heja!!

Start 1:
Tack vare att flygresan gick smidigt och att vi landade lite före utsatt tid kunde vi spela redan kl: 15:00. 
Tali hallen är alltid speciell, stor hall med en del skillnader mellan de olika delar av hallen och normalt sett en profil som är utmanande. Ingen skillnad i år direkt, men en sak som inte brukar hände så ofta hände nu igen (de drabbade mig i Högdalens CB tävling också), istället för att bli torrt och att man måste flytta långt in kändes det som att oljan åkte ner och det blev vad man brukar kalla över/under reaktion. Alltså det svänger för mycket när jag spelar bollen till höger och tvärtom till vänster, 
Fram till dess hade jag allt under kontroll, jag spelade mellan Roto.Grips nya boll (Defiant) första 4:a serierna och hade alla mellan 215 och 235. Men tyvärr var nog det normala valet (Hy-Road) fel, den kändes för blank och i jakten på bättre raktion sket det sig. En dubbel och en tomruta i serie 5 och 2 stora hål i sista serien gjorde att jag bara gick imål på 1281, det borde vara ca 40-50 pinnar för lite. Det blir nog lite yt ändringar på några bollar innan nästa start.
Robban som har lite mer framåt rull löste det skit bra, han kunde stå några stav höger om mig och fick banan att se riktigt trevlig ut. 1386 blev det på den 30-åringen!! 
Jag hade ju hoppats på att lösa detta med en gång så jag kunde tillbringa Fredagen (den 13:onde) med min kära flickvän som fyller 29 år!! nu får det bli lite hotell frukost en förhoppningsvis en trevlig middag istället!!

Start 2:
Ursäkta min sena uppdatering, blir så när man har med sig familjen då glömmer man av saker som detta. När Isabella dessutom varit lite förkyld och Diana har passat på att fylla år, då har hemsidan fått vänta.
Start 2 blev i alla fall skapligt mycket bättre än jag trodde efter en serie, jag började nämligen med 169 och det var inte direkt så att det kunde blivit mycket bättre. Uruselt spel och ingen koll på banor eller klot. Alltså ca 65 pinnar mindre än första starten och då kunde jag inte kvala in, hur skulle det kunna gå nu då?? Men bowling är märkligt och det blev denna starten ett kvitto på. I serie 2 var jag nämligen riktigt nära att skjuta en fullpoängare, på något sätt lyckades jag hitta rätt på en gång och satte 8 kryss från start. Det är ganska bra extra pris på att slå 300 i denna tävling så det är klart att man ville försöka ta chansen. Men tyvärr fick jag 7:an kvar på en bra smäll i 9:onde rutan och avslutade sedan med 3 kryss till. Alltså från 169 och ingen koll till 279 och stenkoll!! Men i de nästa 2 serierna var den boll som precis sett stekhet ut helt plötsligt knappt ljummen. Min Marvel Pearl såg ut som att den kunde slå ner ett par fler än 10 i serie 2, men just 10:an var nästan omöjlig att få bort i serie 3 och 4:a. Det blev 2 serier runt 210 innan jag byttade boll till Outlaw, flyttade in i banan och sänkte fart. Då kände jag att chansen fanns, precis som i första starten hade 97 över efter 5 serier. Men nu hade jag en matt boll i handen istället och spelade lösare, det var helt klart bättre. Sista serien var också den ganska märklig, Jag behövde slå runt 230 och började med kryss, fast 4:a käglor i nästa slag och 4:a i spärrförsöket kändes ju natta!! Lyckades dock sätta en trippel efter det innan det var dags för nästa kalldusch, ett slag som kändes ok träffade tunt och lämnade till slut 8-10 kvar..Nu fanns det ingen annan chans utan att sätta 4:a kryss, det är väldigt skönt när man lyckas med sådant. Sist kvar i hallen och att då kunna avsluta starkt kändes grymt bra, det blev 229 och 1326! Vilket i det läget kändes ganska säkert för final.

Det räckte också och jag valde att inte spela fler gånger, 1319 blev sista (Mr Leandersson) tyvärr missa Veronica Lantto på sämre sista serie och det var inte bara Tomas som var nära att missa, Chris Barnes var nästa man på 1320! Det visar väl att banorna inte är helt lätta.

Final:
Söndag kl: 08:00 finsk tid.
Alla 48 spelar 8 serier sedan är det bara 16 som går vidare, men de 16 får en tuff dag då de ska spela Round Robin. 15 serier man mot man!!

Tyvärr blev det en tuff dag på fel sätt för min del, alltså inga 16 serier Round Robin. 
Morgonen började annars ganska bra, efter 9 rutor hade jag chans att skjuta 268. Men 10:onde rutan kostade mycket, ett 6 hål och det blev bara 227. I serie 2 strulade jag tyvärr till chanserna till en bra serie, det banparet var ganska bra men jag lämnade 10:an kvar ett antal gånger och passade på att bränna en av dem.195 kändes ändå inte helt kass, men nästa serie blev precis helt kass!! Det var när ja skulle flytta från låga delen av hallen till höga som det körde ihop sig. Jag lyckades inte alls göra det rätta justeringarna och 165 var ju inte precis vad man behövde. För att skylla på något får jag väl passa att ge organisationen en känga i r-ven, att man ska behöva flytta efter samma spelare i 8:a serie är inte ett plus. Jag spelade med Sean Rash och flyttad efter Mike Fagan och Tommy Jones, ni som vet hur de grabbarna spelar vet att de är (bortsett från Oksu och Belmo) spelarna som skruvar mest på hela PBA touren. Då händer det också en hel del med banan och jag tog tyvärr inte de rätta besluten tidigt nog.
Efter 165 serien blev det mycket bättre men jag kom aldrig in i zonen för att jaga en topp 16 plats. Jag samlade ihop resten av serierna mellan 201 och 246, landade till slut på 1684 (29:a) och det var 56 pinnar för lite för att få bowla mer. Mike Fagan var bäst på 1839 och då hade han 2 serier i rad på 279, alltså även han hade problem på vissa banpar.
Annat noterbart var att Panu Nurmilo lyckades med konststycket att slå ner 2 och 2 (först 6,9 sedan 1,3) i en ruta, Chris Loschetter lyckades lämna 5, 7, 10 och Chris Barnes gjorde en förflyttning som bara han kan. Från att vara helt väck och ha 59 över efter 7 serier flyttade han från 5-6 pil till 1:a pil och satte en grym 289 serie i sista och klarade sig precis. Så gör man när man är en av världens bästa!
Själv åker man hem med svansen mellan bena...

Nästa vecka bär det av till USA, hoppas på bättre lycka där!

Martin Larsen
2012-01-15

« Tillbaka