Träning:
Dagens träning kändes helt ok, denna vecka spelar vi Dick Weber profilen som är 39 fot och faktum är att den kändes inte så himla olik den profilen vi spelade på förra veckan i Frankrike. Jag kunde andvända ungefär samma klot fast spelet började lite mer till höger (runt 2:a pil), Outlaw rullade bra ibörjan sedan blir det troligtvis Crossroad eller Dagger.

Kval, steg 1:
I denna tävling finns det 6 olika grupper och min (Midwest) är det 22 spelare i steg 1, vi spelar 7 serier (Lördag kl: 14:00 lokal tid) och 7 spelare går vidare till steg 2.

Banorna kändes lite tajatre idag och tyvärr märktes det då min Outlaw som såg så bra ut på träning, den var inte alls lika het nu. Men istället funkade min Marvel Pearl ok och efter en lite små spänd start måste jag nog säga att jag spelade riktigt stabilt. På gränsen till fegt för jag behöll den bollen i stort sett hela vägen in i mål trots att den inte såg jätte het ut, men jag kunde slå sisådär slag och ändå få nio. Några gånger blev det tyvärr 8:a, tror jag lämnade 7-10 3 gånger, en av dem var i sista rutan men då spelade det ingen roll för trots att jag tömde sista 2 rutorna blev 218 över pari och cuten hamnade på 186.

Kval, steg 2:
11 spelare skulle bli 7 efter 5 serier och jag trodde det skulle bli skadat höga siffror efter 2 serier, då hade jag nämligen 464 och var utanför topp 7! Men efter det lugnade några spelare ner sig samtidigt som jag hittade 250 serier!! Denna gången började med Outlaw och den såg ok ut i 2 serier sedan bytte jag till en ny Marvel Pearl, borrade den i pausen (exakt samma som den jag spelade med i förra passet) och det fungerade perfekt! Tackvare den fräscha ytan rullade den just så som jag hoppats och slog ner 10:an lite lättare än den gamla. 1202 blev det och det var god marginal ner till cuten på 1123!
En trevlig dag på banorna, nu blir det sova och laddade om infor morgon dagen!

Steg 3:
5 nya serier och bara 2 av 4:a gick vidare, när 2 av dem är Bill O'Niell och Mike Fagan känns det skapligt bra att vara en av de två som får spela vidare!! Vi spelade bara på 2 banpar i detta passet och ett av dem var mycket bättre/lättare än det andra, tyvärr spelade jag (och Fagan) på det svåra i 3 serier. Jag hade 520 (2 serier) på det "lätta" banparet och bara 650 på det svåra, inför sista serien var det ganska jämnt men vi visste ju då att Bill skulle spela på det bra banparet och han tog vara på det och var klar efter 7-8 rutor. Som tur var hade Fagan mer problem än jag och inför sista rutorna såg det ut som jag skulle klara mig lätt, men då satte Fagan 4:a kryss och efter att jag kryssade ruta 8-9 behövde jag nu en bra täckt ruta för att vara före honom. Satte en riktigt bra boll och strajkade, gött snack!!!! Bill hade 1214, jag 1179 och Fagan 1167, den 4:e (Kevin Andes) var aldrig med i matchen 1009.

Steg 4:
3 seriers match mot Bill O'Neill, vi spelade nu på samma banpar hela matchen och jag trodde nog att Bill skulle tvinga mig att gå långt in i banan. Han brukar gilla att skruva ganska mycket och det gjorde han nu med, kanske lite för mycket för jag behövde aldrig flytta från det läget jag hade från början. Jag spelade med min Outlaw och den verkade inte alls vara så känslig som de bollarna Bill använde så jag kunde stå kvar på samma ställe hela tiden och när jag dessutom spelade riktgit bra kunde jag kosta på mig att ställa 7-10 två gånger och ändå göra 748!! Bill hade bara 669 och ännu en fin skalp i Larsens väska!!

Steg 5:
Dags för ett nytt försök att slå the "big nasty", Wes Malott. Jag har mött honom ett par gånger och aldrig lyckats slå honom, han tillhör också de spelarna som gillar att skruva ganska mycket och det är väldigt svårt att slå honom på det så nu visste jag att det gällde att göra samma sak som mot Bill. Spela där jag tycker det är bäst och göra det bättre än honom och precis som Bill såg min Outlaw mycket bättre ut än de blanka bollarna som Wes (Frantic och Victory Road Pearl) spelade med. Jag såg ganska tidigt att jag hade bättre läge än honom, men det var en annan grej som gjorde att jag verkligen taggade till i denna match. I andra serien blev han störd av en tant på läktaren och missade 1:an (1-2-4-6-10 kvar), men han spärrade den och jag sträckte fram handen. Blev dock lite förvånad och jävligt irriterad när han nästan slog av näven på mig (vänstern som tur var!)!!! Efter det spelade jag grymt bra och matchen var över när halva sista serien var kvar. Trodde tydligen jag i alla fall!!! För då lämnade jag 2-10 på ett skit slag, vilket jag inte ville göra igen så jag tog lite hårdare i nästa boll och 4-9 blev kvar (suck). Fortfarande ingen större fara, men när jag sedan missade 10:an efter det började jag känna mig lite skakis och j-vligt korkad. Så klart såg Wes detta och satte dit ett par kryss, men som tur var lämnade han 10:an kvar i ruta nio och då var saken klar! Det kändes väldigt lättande för det finns inget värre än att ge bort en match som man bara inte kan förlora.
Äntligen fick jag han!! Gissa om det kändes coolt för nu var det bara 3 spelare kvar och inte var det vilka som helst, Parker Bohn, Norm Duke och mig!!

Semifinal:
Efter 3 rundor (11:a serier) tidigare under dagen och 2 (12 serier) dagen innan som alla varit tuffa och spännande började det nu kännas i kroppen och knoppen men om jag kände det måste ju de "gubbarna" jag skulle möta också känns det!
Bara 3 spelare kvar och att få möta två av de riktigt stora namnen kändes ju grymt coolt, båda två har fler PBA titlar än jag är år gammal!!!
Klart att det var lite spänt och nervöst men ändå var känslan ok inför starten, men slagen visade annat. 4:a av slagen i första serien var riktigt dåliga, jag hade inte missat 1:an på hela helgen innan och nu gjorde jag 2 gånger. Det var inte förän jag byttade boll från Outlaw till Marvel Pearl det började likna något. Duke hade då redan visat att han tänkte spela final så den andra platsen stod mellan mig och Parker, Parker hade också en del problem och hans boll såg inte jätte het ut. 
Efter mitt boll byte spelade jag bättre tyvärr fick jag inte loss 10:an på två av mina sista slag i serie två och det blev bara 205, tyckte faktiskt jag kunde förtjänat några pinnar till. Jag var nu 27 pinnar efter Parker inför sista serien. Duke var mer än 100 före oss, Jag spelade helt ok sista serien, ett slag som jag inte fick några fingrar på och lämnade 2-10, men 4:a kryss efter det och jag hade chansen inför sista rutan. Detta tackvare Parker lämnade 7:an i sin sista ruta, jag sist kvar och behövde alla 3 i sista rutan för att gå vidare till finalen.
Satte första med ett helt ok slag, mer än man kan säga om slag 2, den bollen hade aldrig en chans att hamna höger om 1:an. Så klart tråkigt att avsluta så när hela helgen varit riktigt grymt bra.

Men när jag sitter i Washington och väntar på ett försenat flyg till Greenville (för att hälsa på Tommy Jones ett par dagar) så är jag väldigt nöjd med helgen, en 3:e plats i det fältet känns mycket bra att ha innanför västen! Det var ingen vinst, men det var ett steg närmare än jag varit innan! Nytt försök nästa vecka när vi spelar sista tävling för säsongen i Las Vegas.

Martin Larsen
2012-04-02

« Tillbaka