Då familjen var med och barnen inte var riktigt friska plus att jag spelade väldigt mycket så hans det inte med någon uppdatering på hemsidan, här kommer en liten sammanfattning av en händelse rik helg på mälarhallen.

Kvalet:
Profilen som låg under detta årets upplaga av AIK's tävling var ganska vänlig, det visade resultat nivån ganska tidigt och det kom att krävas över 1360 för att få spela semifinal och nästan 1400 för att gå direkt till finalspelet.
Det bästa spelet var utanför andra pil och käglorna tycktes ramla bäst när man spelade ganska rakt, därför försöka jag såklart också spela så men hade ingen större lycka. Under de 2 starterna jag brände av på fredagen var jag inte nära att strajka tillräckligt, det som såg så lätt ut för många kändes hopplöst för mig. Jag lyckades inte få till någon bra rull för att fälla alla 10 käglorna speciellt ofta. 

I försök nummer 3 gick det bättre, jag hade lite mer koll på vilka bollar som rullade bäst (IQ Tour och Beserk) och det var bara bana 1-2 som strulade till det. Utan den sket serien hade jag nog lyckats kliv över 1400 strecket men nu blev det "bara" 1383 vilket gjorde att jag var klar för semifinal senare på kvällen. Men jag var inte sugen på att spela den kvällen, ville gärna hjälpa Diana med våra förkylda små barn. Dessutom tyckte jag att jag spelade bättre och bättre så det blev en start till i tron och hoppet på att slå 1400. Det kändes hela tiden som jag skulle kunna lösa det, men några mindre bra slag här och där gjorde att jag behövde slå höga 230 i sista för att slippa spela ytterligare 7 serier den kvällen (och inte se mina barn innan det var läggdags). Jag började den serien med 7-10 på ett ok slag men hade ändå chansen när det var dags för sista rutan, jag behövde en dubbel. 
Första slaget var tillräckligt bra för att strajka, när jag släpte bollen i andra slaget hade jag stora förhoppningar att även den skulle välta alla men 4:an stog kvar på en lite tunn träff. Då hände det som helst inte ska hända och höll på attt kosta mig chansen att spela vidare. I all besviklese och vrede fotade jag till min väska rätt så ordentligt, i den låg det tyvärr klot och det svartande för ögonen så ont det gjorde!! Samtidigt fick jag ordentlig ångest över hur j-vla dum man får vara, svårt att bowla utan höger foten!!!

Semifinalen:
Efter att ha isat ner foten och fått svalt några lite starkare värk tabletter gjorde jag ett försök att spela, ett försök som jag ärligt talat inte trodde skulle fungera men på något sätt gjorde det mindre ont att ta en ansats än att gå vanligt. Första serien kändes ändå ganska hopplös men sedan hittade komiskt nog det klot jag sparkat till (Nomad Dagger), den hade svängt lite för lite innan men nu kunde jag inte spela så hårt längre så nu svängde alldeles lagom och dessutom strajkade den som ingen annan boll gjort innan. Detta plus att jag rent mentalt kanske var väldigt avslappnad gjorde att jag kunde lira igenom semifinalen utan några större problem att ta mig vidare. Gjorde 1683 på 7 serier!!
Problemet var ju nu att jag spelat 12 serier på fredagen och 19 på lördagen, dessutom försökt sparka av mig foten, så hur fasen skulle jag kunna ta mig upp några timmar senare och spela 20 serier till??

Finalen:
Klockan ringde precis eftr att jag lagt mig, så kändes det i alla fall och det var ju segt bara det. Men när jag sedan skulle ställa mig upp och halta in i duschen var det väldigt nära att jag bara gick och la mig i sängen igen. Det gjorde ordentligt ont i foten, men jag bestämde mig för att ge det ett försök. Lite voltaren och värktabletter i förhoppningar att jag skulle kunna mjuka upp foten. Första serien kändes allt annat än bra men ju mer jag spelade ju bättre kändes foten och för att inte tala om hur bra jag spelade. 181 i första serien och första halvan av nästa serie var inte mycket bättre men sedan började min mjuk skruvar rull fungera, det blev en helt "skadat" bra avslutning. Eller vad sägs om 260, 268, 260, 300 och 246!! Ett tag hade jag 22 strike i rad och totalt blev det 1515, ledning efter första passet!! Det hade jag aldrig trott!

När det var dags för nästa pass kom dock reaktionen, 24 spelare skulle bli 10 och jag hade ju ett utgångsläge som gjorde att jag skulle ha råd med någon skit serie och ändå klara mig vidare. 247 i första serien gjorde ju inte saken sämre, men de andra 3 serierna var allt annat än bra. En blanding av mental och fysik trötthet plus att de banparen jag spelade på sedan inte lämpade sig direkt för mitt skruv spel gjorde att jag hamnade i trubbel ändå. Inför sista rutan var det tajt och när jag lämnade 2-10 i sista rutan var slutet nära, men det visade sig att 1 kägla tog mig vidare till topp 10 med en käglas marginal.

Topp 10, round robin:
Trots att jag var 10:a var det inte mer än 30 pinnar upp till andra platsen, Rebacka Larsen hade dock ryckt lite men absolut ingen omöjligt så jag var taggad inför de sista 10 serier. Givetvis lite sliten men foten kändes som den skulle hålla och nu var det bara att köra. Jag valde att stå fast vid min gameplan att skruva lite mer och hoppades att banan skulle öppna upp sig så det skulle bli ett vinnande drag. 3 av 5 banpar tillät mig att göra detta tyvärr blev det alldeles för dåligt på de banparen som släppte utåt, jag lämnade en massa skit uppställningar och ganska snart stod det klart att jag inte skule ha med seger striden att göra. Rebecka tog hand om första platsen, en väldigt värdig vinnare, tror till och med att hon hade vunnit utan sitt hcp! Stort grattis Rebecka!!
Jag kämpade mig i mål som 7:a och med allt strul på vägen måste jag vara nöjd med det, nu hoppas jag bara att foten blir bra snabbt (och att jag lärt mig en läxa som jag inte glömmer på ett bra tag!!) så jag kan åka till Finland till helgen och göra ett nytt försök att vinna en av världens tuffaste tävlingar!
 

Martin Larsen
2013-01-08

« Tillbaka