Jag är väldigt glad att få den äran att spela för Europa igen, Weber Cup är något utöver det vanliga. En enormt cool tävling med en bana och ca 500 åskådare på plats. Jag vet dock inte någon direkt anledning till att Osku inte fick vara med i år och att jag fick den platsen, jag var med och vann 2009 och kommer göra allt jag kan för att vi ska vinna igen!!

Europa:
Dom Barrett - England - Storm
Martin Larsen - Sverige - Storm
Mika Koiviuniemi - Finland - Track
Stuart Williams - England - Roto Grip

USA:
Bill O'Niell - Hammer
Chris Barnes - Colombia
Mike Fagan - Storm
Tommy Jones - Ebonite

Match 1-6:
Europe - USA 257-226
Dom - Barnes 256-300
Mika - Jones 225-300
Martin - Fagan 206-228
Stu - O'Niell 204-225
Mika - Fagan 196-217

Vi fick precis den start vi villa ha i baker matchen, vi strajkade mer än vi gjorde på träningen och kunde vinna den matchen på ett bra sätt. Vi visste att Tommy och Chris hade sett heta ut och det var inte alls oväntat att Dom och Mika skulle få det tufft, men att de skulle få varsin 300-ing emot sig trodde nog ingen! 38 fots profilen är så klart inte speciellt svår, men helt klart inte så lätt att vi skulle behöva få 28:a raka strike emot oss!!!
För min del var det såklart lite nervöst men jag lyckades ändå slå 2 strike i baker matchen och hade ok förhoppningar att Marvel Pearl skulle kunna slå fler kryss i matchen mot Fagan. Började också med en dubbel för att sedan lämna 4:an och 3 raka 10:an kvar. Bytte då till Totally Defiant och avslutade serien med strike, 4:an kvar, strike, 10:an kvar. Fagan hade inget kanon spel men när han fick chansen att stänga matchen i sista rutan tog han den, jag kunde inte komma ifatt då. Med lite flyt hade jag mycket väl kunnat vinna den och i matchen mellan Stu och Bill borde resultatet varit på vår sida men jänkarna hade allt flyt idag. De blandade bra spel med vänster strike och en hel del annan tur, spelar man bra har man tur brukar det heta.
Mika hade chans i sista matchen men att då lämna dubbla 7-10 säger väl en del om vårt flyt, att han sedan spärrar en av dem när det är kört är ju bara som att vrida om kniven.
Imorgon blir den en 42 fots profil, hoppas det kan hjälpa oss att komma tillbaka från denna tuffa start.

Match 7-12:
Efter Fredagens elände var vi helt klart pressade att vinna matcher för att inte hamna för långt efter och det var precis vad vi gjorde! Det började med en ny vinst i baker matchen, sedan öste Stuart och Dom in 279 mot Tommy och Fagan! Precis den start vi behövde på dagens 43 fot långa profil, Tyvärr lyckade sinte Stuart störa jänkarnas strike maskin (Tommy Jones) och när jag och Mika sedan underpresterade ordentligt i nästa dubbel matchen såg det inte så kul ut längre.Därför kändes det extra viktigt och skönt att jag kunde vinna vår första singel match, 241 mot Bill´s 208. I sista matchen spelade Mika och Dom bra, de pressade Tommy och Bill till att dubbla is sista rutan vilket de inte klarade av och det betydde 4-2 till oss och totlt 7-5, ett riktigt bra kliv åt rätt håll!!

Match 13-18:
Baker har varit Europas akilles häl ett par år under Weber Cup, men det verkar ha vänt i år! För 3:e passet i rad började vi med en vinst i baker matchen och denna gången var det ren överkörning, 279-205!! Efter att ha strajkat de första 5 slagen i baker lämnade jag 2:an kvar i ruta 7, klart jag gärna skulle strajkat men 279 räckte läng och ännu en bra start för oss. Lite små konstigt men efter baler matchen fick Dom och Barnes möta varandra 2 gånger i rad och de vann varsin match. efter omoljningen kunde Mika vinna lätt över Bill som hade stora problem att träffa fickan. Då var vi helt plötsligt ifatt och hade 8-8!! Efter 8:a rutor i nästa match såg det fantastiskt bra ut, Stu var på väg att slå Tommy. Men ett mindre bra slag i som resulterade i ett 6 hål kostade oss chansen att leda årest Weber Cup. Tommy vann igen, helt klart USA's MVP.
Sista matchen blev en revansch chans för mig mot Fagan, vi båda hade problem att hitta rätt boll och linje. Jag spelade med Totally Defiant och den såg bra ut i 3 rutor för att sedan inte alls reagera bra. Fagan missade 10:an och såg inte heller ut att kunna kryssa så mycket. Jag bytte boll till Hy-Road Pearl och lyckade dubbla med en gång, det var väldigt nära att jag lyckades få loss 10:an i ruta nio och då hade saken nästan varit klar. Istället kunde Fagan tvinga mig att dubbla i sista men han lämnade 2-8 och lyckades precis spärra den, nu behövde jag en bra täckt ruta för att ta oss tillbaka till lika i matchen. Jag kastade ut bollen lite för långt i banan, trodde nog att den skulle orka tillbaka men lämnade 2-10 som jag inte lyckades spärra, vilken besvikelse. Gissa om jag skulle vilja slå om det slaget, f-n också!! Det var verkligen nära en kanon dag.... Ändå, vi kom tillbaka och har kontakt inför Söndagens spel, vi kan fortfarande göra det!!!
Europa 8 - USA 10

Match 17-24:
För 4:e gången i rad började vi med vinst i baker seriern, 258 var inget jänkarna var nära att klara av! Direkt efter det körde Jones/Barnes över mig och Barrett i scotch double (man spelar vart annat slag). Dominic visade sedan sin världsklass då han skadade av sig förlusten och slog Barnes med 257-243, grym serie from Dom!! Efter omoljningen (41 fots profil) spelade jag och Mika dubbel mot Fagan/O´Niell och det gick mycket bättre än mina 2 tidigare dubbel matcher, vinst 246 mot 202 och nu var vi tillbaka till lika 11-11!!
Mitt 3:e möte mot Mike Fagan var nästa match och efter att jag gav bort en match till honom dagen inann var jag väldigt sugen på vinst nu. Började också bra men tog inte chansen att stänga matchen på slutet, efter ett skit slag i 11:e rutan behövde Fagan bara spärra sista rutan för att vinna. Grabbarna satt uppe i "green room" och tittade på TVn, Mika ska då ha sagt att jaja, Mike kan ju lämna 7-10. Gissa om de blev en konstigt glädje när det var precis vad Mike gjorde. Han kastade ut bollen lite långt, den kom tillbaka men lämnade 7-10 och et blev revansch!! Ledning Europe 12-11!!!
Momentumet var helt klart på vår sida och det tog Barrett/Williams vara på mot USA:s stekheta dubbelpar (Barnes/Jones), 221-232 och efter hela 5-1 i detta passet leder vi nu helt plöstligt med 13-11!!
Vi var givetvis mycket nöjda och precis tvärtom var stämningen i det amerikanska lägret!

Match 25-31:
När vi åkte till hotellet i fredags kväll visste vi inte ens om vi skulle kunna fixa till så att detta passet skulle spelas eller om det redan var över??
Nu gick vi helt plötsligt in med 2 poängs ledning och så var det baker på G igen!! Nu lyckades tyvärr USA få till det i baker serien och tyvärr spelade jag och Stuart för dåligt, första förlusten i baker var ett faktum. När Bill sedan dundrade in 289 mot Stu var det lika igen, 13-13.
I nästa match behövde Mika 9 spärr och en strike i sista rutan för att slå Tommy med en pinne, det blev ganska högljutt när den rutinerade finnen klarade detta precis! Det var viktigt åt 2 håll, först att vi vann poängen och tog ledningen igen och dessutom skulle Mika spela direkt igen nu mot Fagan.
Tyvärr fick han känna på exakt samma sak själv nu, Fagan klarade pressen och vann med en pinne. Vilka matcher, vilken spänningen och vilken stämning!! 14-14 och hela hallen som var full satt som på nålar.
Bill mötte sedan Dom och i den här serien hade Dom lite flyt medan Bill inte fick ihop strajkarna, till slut blev det ganska jämnt men Dom kunde vinna 236 mot 220. Ledningen igen och det kändes ju verkligen skönt för min del som nu skulle möta Tommy Jones på 3:e match efter oljning. Då har Tommy alltid spelat bra, faktum var att jag slagit en del dålig slag inann så jag var uppe och tränade lite i hallen som ligger en väning upp. Hittade några små detaljer som kändes bättre och det gjorde att jag kunde hålla fokus på det och inte tänka för mycket på allt runt omkring. Straten på serien blev lite annorlunda, jag började med att lämna 7-10 på en lite tunn träff. Klart tungt men det blev lättare när Tommy inte klarade att täcka någon av de första 2 rutorna och jag började strajka! Efter halva serien såg de kanon ut men då lämande 10:an kvar ett par gånger och givetvis tog Tommy chansen att sätta press. När han lämnade 9:an på smäll i 9:onde rutan efter strike hade jag allt i egna händer, spärr och 9:o skulle betyda 16-14 och matchboll. Nu var det precis dödstyst i hallen och jag ville ju bara sätta dit denna striken så man skulle slippa spärra, tyckte slaget hade chans men kanske lite hårt. Den ville inte riktigt svänga till och träffade tunt, dagen innan lämnade jag 2-10 i samma läge men nu fick jag med mig 10:an och 2:an stog kvar ensam. Lyckades hålla mig lugn och spärrade den, sedan var det ny press och äntligen satt den!! Vilken skön strike och vilket jubel!!! 
Banan oljades om och det var hemma spelaren Stuart som fick chansen att spela hem Weber Cup mot USA:s stjärna Chris Barnes, en sådan chans som man drömmer om samtidigt som det är enorm press. Vi försökte bara få Stu att njuta och slå bra slag och det var precis vad han gjorde, fan va bra han gjorde det!! När barnes inte dubblade i sista rutan var saken klar och Stu behövde bara träffa banan, 237 mot 227!! Europa 17 - USA 14!!
Kan knappt beskriva hur stämningen i Barnesley Metrodome var direkt efter och inte eller hur glada vi var, inte många trodde vi skulle klara det och helt plötsligt lyckades jag och Stu vinna de sista 2 matcherna. Det var vi som haft lite problem men till slut fick vi till det och herregud vikken skön känsla, mitt andra Weber Cup och vinst igen, när vi var allt annat än favortier!! Det var inte muntert i det amerikanska lägret, men jubel och mycket gkäljde hos oss och många av våra fantastiska supportrar.

Jag skrev innan att det är en ära att få vara med och att då få vara med och vinna är helt jävla skadat!! Ursäkta språket, kan inte beskriva glädjen men finare ord!!

Martin Larsen
2013-10-14

« Tillbaka