Innan:
Har fått ett glädjande besked om att jag kommer 1 av 4:a i det europesika laget som ska möta USA i årets Weber Cup! Det är en enorm ära och en riktigt kanon helg i England, en upplevelse som är svår att mäta med något annat på bowlingbanan!
Vårt lag är oförändrat från förra året då vi lyckades med en makalös comeback och slog USA med 17-14 efter att förlorat första dagen med 5-1. Det var andra gången jag var med, första gången var 2009 och då vann vi också! Såklart finns det inga planer på något annat i år!! Har ni möjlighet så kan jag rekomendera en weekend i Barnsley (trots att den staden inte är mycket att se), det är en kul och spännande tävling att följa från läktaren också. Kolla gärna in klipp från de olika åren på youtube.com
Europa:
Dom Barrett, England, Storm
Martin Larsen, Sverige, Storm
Mika Koiviunemi, Finland, Track
Stuart Williams, England, Roto Grip
USA:
Bill O'Niell, Hammer
Chris Barnes, Columbia 300
Tommy Jones, Ebonite
Wes Mallott, Roto Grip (ny för i år)
Nu är dagen kommen, det är dags att kliva upp på banan i Barnsley Metrodome, ikväll smäller det!
Nytt för i år är att vi fått 12 olika profiler att välja mellan och lagen väljer varannat pass, Europa börjar välja vilken profil som ska ligga ikväll kl: 19:00 (lokal tid) när det är dags för första baker matchen. Sedan är det 5 singel matcher.
Innan dess ska vi klara av lite träning och intervjuer.
Match 1-6, 41 fot:
Förra året var baker matcherna vår starka sida men efter 2 enkelmiss de första 4:a rutorna lutade det strakt åt förlust i öppningsmatchen, vi lyckades dock komma tillbaka men Dominic lämnade tyvärr 10:an kvar i ruta 11:a vilket gjorde att vi torskade med 3 pinnar. Att lämna 10:an kvar blev han inte ensam om, vi spelar på helt nya käglor som inte gärna vill ramla, det var många 10:an kvar ikväll.
När Dom och Stuart sedan fick stryk av Bill och Wes kändes det helt klart ganska tungt, 3-0 i baken med en gång och deras bollar såg ut att strajka mycket mer än våra. Då var skönt att ha Major Mika i laget, han klev fram och visade att vår kapten är bättre än deras! 266 efter de oljade om banan och både han och Barnes valde att spela runt 2:a pil istället för 4:e! Då kan man tro att det borde vara som upplagt för mig och Tommy men en blanding av mindre bra bowling och dessa tuffa käglor gjorde att vår match inte blev så hög scoring som matchen innan. Tommy lämnade 10:an ett antal gånger och slog ett par sämre slag som han kom undan med spärrbara uppställningar på, medans jag lämnade ett stort hål i första rutan men kom tillbaka och hade bra chans fram till de 2 riktiga slkitslagen jag levererade i ruta 8 och 9. Jag valde att spela nära var Mika och Barnes var innan men när Tommy var en korridor innanför hade jag inte mycket utrymme mot slutet. Rätt ställe, rätt klot och du kan komma undan med mindre bra slag, jag gjorde inte det. Tommy tog vara på chansen och såg till att jag var borta inför sista rutan.
Tack och lov gick sista serien vår väg, "captains pick", Mika valde Bill för USA och Chris valde Dominic för oss och Dom strajkade sönder Bill, 253 mot 218.
4-2 till USA och mycket känns likt från förra året, jag och Stu måste spela bättre för att vi ska ha en chans, men vi kom tillbaka från 5-1 förra året!
Match 7-12, 38 fot:
Första matchen för dagen var inte helt oväntat mellan Mika och Barnes en match som jag helt klart tyckte Mika förtjänade att vinna, men Barnes satte sista 4:a för att tvinga Mika att strajka och han lämnade 4:an kvar. Innan dess hade Mika slagit ett dåligt slag som blev hål medans Chris missade 1:an ett slag och kom undan med en lätt spärr.
Mika kom tillbaka tillsammans med Dom och vann nästa match och sedan var det min tur mot the "Big Nasty" Wes Malott. Jag har fått pisk ett antal gånger mot honom i USA och ytterligare en torsk skulle innebära 3 back för oss, då kändes det verkligen skönt att börja denna match starkt medans Wes inte fick loss käglorna. Men jag vet också att han letar och försöker tills han hittar rätt, men denna gången hade han inte tid till det för jag gav honom aldrig chansen, 257 mot 190 inför fullsatta läktare (ca 500)! Känslan och stämningen är helt enorm!
Tyvärr lyckades jag inte behålla den känslan i mina 2 dubbelmatcher senare detta blocket, varken med Stu eller Dom lyckades vi vinna. Det var 2 matcher med alldeles för många dåliga slag och många av dem fick vi betela fulltpris för. Tur då att Stuart klev fram och besegrade Tommy 225 mot 205.
3-3 detta blocket och 5-7 efter 12 matcher.
Match 13-18, 39 fot:
Inför detta passet som enbart bestod av singelmatcher diskuterade vi friskt hur vi skulle lägga upp spelordningen, till slut blev det i alla fall jag som skulle spela första matchen och sedan vila resten för att spela lite mer imorgon. Jag trodde nog att det skulle bli Bill eller Barnes på andra sidan men grabbanra i andra laget hade också dribblat en del och kommit fram till Wes. En repris på min förra match mot honom hade ju suttit fint.
Denna profilen kändes lite vänligare än de andra och det visade vi direkt i vår match, vi båda öppnade med 6 raka strike! Jag satte en till men Wes lämnade 10:an, tyvärr tvekade jag sedan på att göra min andra förflyttning i ruta 8 och det kostade mig ett stort hål men Wes lyckades inte dubbla i ruta 8-9 så jag hade chans att stänga matchen med 2 strike i sista rutan efter att jag strajkade i ruta 9:o, den första satt limmad och jag hade stora förhoppningar om den andra också men den blev lite tunn och messengern kom framför 10:an. Riktigt riktigt nära, verkligen tungt att se den stå kvar på ett ganska bra slag. Wes behövde nu dubbla för att slå mig vilket han så klart gjorde, 254 mot 259, kan det verkligen inte vända snart?? Vi verkar bara inte kunna vinna de jämna matcherna.
Dom slog sedan Tommy ordentligt (236-187) men när 5 av 6 matcher i detta passet var spelade hade vi bara vunnit en match men hade 10-15 pinnar mer i total slagning och 4-1 i baken, det börjar kännas som ordentlig uppförs backe!
Som tur är lyckades Stuart klämma till Bill i sista matchen för dagen och stoppa blödflödet, 2-4 i detta passet och 7-11 totalt. Vi spelar ok idag men det vill aldrig lossna, ett par misstag och dåligt med flyt. Ska vi ha chans att hämta igen detta måste vi spela på topp och få momentum, de små berömda marginalerna måste ge blå/gult fördel!
Match 19-24, 40 fot:
Detta passet började lite annorlunda, först och främst så rullade min Optimus bra på träningen så det bestämdes att jag skulle börja istället för Mika, så klart blev det mot Barnes som spelade de flesta av USA's matcher på nyoljat. Det andra som skiljde sig från innan var att vi äntligen vann en jämn match, 204 mot 190!! Vi båda hade lite svårt att strajka men Barnes hade svårare än jag. Han hade dock chansen då jag lämnade ett hål i ruta nio, men 10:an stog kvar och jag kunde vinna den viktiga första matchen!
Det var ännu viktigare då både jag och Barnes skulle vara kvar på banan och spela dubbel med Mika resp Tommy, nu kändes det vi var riktigt på G när det flöt på lite i början. Vi började nämligen med en bingo som var lite turligt, det blev jämnt till slut ändå men vi kunde vinna med 255 mot 239!! 2 av 2 som start på söndagen, precis vad vi behövde!! Nu var vi bara 2 efter!!
Tyvärr fick Mika stryk mot Tommy (190-234) direkt efter detta men efter omoljning tog Mika och Barrett tillbaka den poängen (227-203) mot Barnes/Malott! Wes lät sig inte påverkas av det utan gick upp och klappade till Dom (209-247) trots att Dominic började mycket bättre, men Wes bytade boll (från optimus till Hy-Road) efter 2 rutor och började strajka och den mannen kan strajka! Nu var det 3 back igen:-(
Sista matchen i detta blocket skulle visa sig vara väldigt viktigt på ett lite märkligt sätt, jag och Stuart spelade mot Bill och Tommy. Det var en match som såg ut att gå USA väg rätt tidigt men mot slutet fick vi chansen och det krävdes då att både Stu och jag strajakde i sista rutan men Stu lämnade 4:an kvar och blev ganska sur/arg!! Torsk 201 mot 224.
Men som sagt, det blev en viktigt match ett annat sätt, nu låg vi nämligen under med 4:a poäng och reglerna var så att om något lag låg under med 4:a eller mer inför sista passet så fick det laget bestämma profil annars var det lottdraging om vilken profil som skulle ligga hela det sista passet. Detta passet blir ju inte alltid av, det har hänt att USA redan vunnit vid det här laget, men det kan också bli väldigt långt pass om tävlingen går till 33 matcher!
Nu fick vi ju välja och det fanns en av de 12 profilerna vi fick välja mellan som stack ut lite, 36 fot och lite lägre ratio, mer som den kortolja vi är vana vid och som brukar kräva Urethane klot. Med 10-14 kände vi alla att det var denna profil som skulle kunna ge oss en chans, fort som attan borrade jag och Stuart Pitch Black (Storms urethane klot), Dominic hade redan en sådan med sig medans Mika bara hade reaktiva klot, han hävdade dock att han hade urethane i handen:-) Jänkarna hade dock inte samma chans att borra och det var bara Barnes som hade med sig en boll som verkligen passade denna profil! Vi visste ju dock inte hur den skulle spelas, lätt eller svår, bra svar på kanten eller släpp mm. Men en chansning var det värt!
Match 25-33, 36 fot:
Dags för sista passet för årets Weber Cup, skulle vi kunna ta vara på den chansen vi fick med att välja profil och skulle våra urethane klot göra skillnad??
På träning kändes det så, det stod klart att Mika skulle spela sista matchen innan oljning då våra Pitch Blacks såg bra ut i början och jag var den som skulle få "äran" att ta mig an Barnes. Det var nämligen glas klart att USA skulle skicka ut honom som hade helt klart bäst läge, för att försöka få 5 poängs ledningen!
Hela denna helgen är helt klart tuff för huvudet, det är max press hela tiden och har man inte koll på banan eller klotval är det inte lätt. Med 500 personer på läktarna och 3 lagkamrater som alla vet hur viktigt det är att vi får kontakt kan jag bara säga att pressen var inte mindre nu! Men nu hade jag koll på bana och klot, tyvärr hade Barnes det också!!! Han satte nämligen de sista 3 strajkarna i ruta 10 och hade bara lämant en kägla kvar 2 gånger, 269 blev det! Nu var det så att jag hade fram till ruta 10 bara lämnat 10:an en gång och kunde skjuta 279. Så jag behövde alltså slå 2 strike till och sedan 1 kägla för att vinna matchen, nu gällde verkligen att få ner pulsen och "bara" slå ett bra slag i taget!! Det är ingen idé att försöka förklara känslan som infinner sig när alla 10 ramlar för andra gången för jag kan knappt minnas den ändå, man bara är som i någon dimma, går på moln! Jag skickade iväg spärrbollen mot 1:an i sista och fick 9, 278 mot Chris Barnes (269) i Weber Cup, i det läget, väck mig någon!! Det är för sådana här upplevelser man tränar!!
Det gav helt klart grabbarna en ordentlig boost att se mig strajka i det läget för att inte snacka om publiken, vilket tryck! När sedan Stu gick upp mot Bill och vann ganska lätt (227-180) och Bills boll inte alls såg bra ut kändes det som att vi har en chans och den chansen blev ordentligt mycket större när kapten Mika sedan också slog Tiommy 213-173)!! Vi var nu bara en ifrån och det som vi bara kunde hoppas på, att profil valet var rätt, såg nu helt klart ut som ett geni drag!
Dags att olja om banan och sedan, tro det eller ej, var dags för mig mot Barnes igen!! Blir för rörigt att exakt förklara hur det kunde bli så, men så var det.
Skulle jag kunna göra det igen, skulle jag kunna ta oss till 14-14?? Jag började strajka medans Chris började med spärr, strajk, spärr, men jag lämnade 10:an kvar 2 gånger och 4:an en gång i mitten på serien så inför sista rutan som jag spelade först var läget så att jag behövde alla strajk för 257 och han kunde strajka ut för 260. Första slaget i ruta var inte speciellt bra, missade innåt men den bollen hängde kvar och strajkade ändå!! En till och det skulle bli max press på Barnes, slog det ett kanon slag men 10:an stog kvar och 1 strajk var vad Barnes behövde nu. Nu var det hans tur att visa världsklass, han limmade dit 3 raka kryss och slog mig 260 mot 246. Inte mycket att göra, han fick slita det yttersta för att slå mig i alla fall!
Två efter igen när det var Dominics tur att möta Wes igen, revansch!! 233 mot 208 och återigen såg urethanet bättre ut än Wes boll som skruvade mycket mer, i 3:e matchen efter oljningen blev det inte helt oväntat Mika mot Tommy igen. Som tur var blev det igen revansch för Tommy utan vår kapten fick äran att för första gången sedan 0-0 tas oss lika!! Då ska ni veta att Tommy verkligen slog ett kanon slag när han skulle säkra segern men 10:an stog kvar, momentum blå/gult!! Nu började det helt plötsligt kännas som vi helt klart hade det i egna händer, de blå/röda såg lite hängiga ut och man vet ju hur det är att leda stort och bli i fatt åkt, ingen kul känsla!
Stuarts tur mot Bill igen och nu hade Bill mattat ner ner sin boll en hel del och den såg mycket bättre ut, men vad hjälpte det när "Beef Stu" spelade som en kung, dammade dit 266 och det var 30 mer än Bill!! Att sitta och titta på detta var en skaplig nagel bitare, vi hade vid det här lagret sett de flesta matcher på TV:n i green room. Det verkade som vi vann mer när vi satt där så ingen vågade gå ner och titta vid banan (bara lite vidskepliga:-)!! Till slut fick vi med oss en kameraman dit för att vi var ganska högljudda och kunde verkligen leva ut där, kommer nog vara lite kul klipp från det på TV!!
Vi var nu i ledning för första gången på hela helgen, 16-15 i matchen och 1 vinst ifrån seger, är det verklgen sant??
Näst sista matchen är något de kallar "Captains pick", där väljerna kaptenerna vilken av motståndarna som ska spela!! Något vi inte alltid har tyckt varit så snällt men så vill de ha det och så var det, Mika hade sämst reaktion, men skulle de verkligen välja MIKA?? Så blev det och vårt val stog i mellan Tommy eller Wes, Chris hade för bra reaktion och Bill hade precis gjort 236. Tommy hade spelat sämst men vi trodde att Wes skulle behövde slå bättre slag och valde honom.
Mika hade alltså chansen att spela hem Weber Cup och vi satt där uppe och skrek och hoppades på att vi inte skulle behöva spela mer!! Sista matchen är nämligen baker. Tidigt såg det ut som Wes skulle ta det, han spelade kanon, vi hade valt fel spelare!! Men när han slog i rännan!!!! i mitten av serien efter ett gäng strajk visste vi inte riktigt vad vi skulle ta vägen, han kan väl inte fortsätta spela bollen från ribba 15 ut till 2 efter ett rännslag i detta läget?!?!?! Vad vi sedan fick sitta och titta på var en av det mest imponerande avslutningar jag sett, det var som rännslaget inte existerat, han fortsatte slå kanon slag och hade kanske lite flyt också men det förtjänade han, fy fasen vilken serie han gjorde, Mika spelade dock bra han också men Wes stängde ute honom med en kanon strajk i ruta 10, 237 för Wes mot 227 för Mika och 16-16!!! Man kunde nästa ta på stämningen, folk trodde inte det var sant, det skulle bli en sista och avgörande baker serie!!
Dags att ladda om igen efter att nervöst ha suttit och tittat ett bra tag, 2 tränings slag och sedan bestämma ordningen, inte lätt att veta vem som är hetast och har bäst läge då kan jag säga.
Den som spelar 1:a och 2:a spelar 3 slag inklusive ruta 9 och 10, alltså väldigt viktigt de spelarna har stenkoll! Det blev Barnes och Wes för USA och till slut blev det jag och Dom för oss. Nervöst?? Vad tror ni???
Jag började och banan hade torkat upp en hel del, trodde jag hade flyttat tillräckligt men så var det inte, lämnade 3-6-10 kvar, ingen önske uppställning men lyckades spärra! Barnes och Wes strajkade men sedan lämnade Bill 2-10 och Dom och Stu strjakade så ruta 4:a var vi upp 14 pinnar! Mitt nästa slag var ruta 5 efter att Mika spärrat, jag flyttade lite till och lämnade 10:an kvar och spärrade. Det var nu de röd/blå började strajka och samtidigt lämnade Dom 3-6-9-10, en uppställning jag gärna hade sett men från något i det ameriknska laget, skit svår att spärra! Dominic valde att slå hårt och rakt på den från vänster och gissa om vi alla 4:a andades ut när han lyckades ta den! Men jänkarna strajkade på och vi var tvugna att göra det samma, Stu satte den, Mika satte den när det var min tur i ruta 9! Sätter vi strajk ut får vi 244, USA kan göra det samma för 254 och de har Chris Barnes och Wes Malott kvar, 2 gubbar som inte ofta missar och hade sett heta ut sen innan! Jag var helt enkelt mer eller mindre tvungen att strajka, det slaget är nog ett av mina bästa slag någonsin (i ett läge som detta), ett kanon slag och adrenalinet bara rusade!! Fortfarande i USA's händer men pressen ökade ordentligt, att sitta och se Barnes boll träffa tunnt och 8-10 står kvar kändes ju inte fel! Hade han spärrat så hade Dom kunnat strajka för vinst nu fick vår engelska stjärna gå upp och veta att spärr räcker för att vi ska VINNA WEBER CUP igen!!
Men då ska man veta att han inte slagit på 10 minuter och sist han slog träffade han mitt på 1:an med urethane, hur mycket skulle han flytta, ska han slå hårdare, mindre skruv...... Snacka om att tankarna rusade i huvudet, det sista han sa tll mig var att han skulle flytta 4:a (visade sig att han tog 5 stav). Spärr räcker men så klart vill vi se strike, inga spärrar är lätta i detta läget, bollen lämnade handen bra och närmade sig käglorna, vi skrek hook, hook, HOOOK och den träffade lite tunnt men med tillräckligt driv och kraft för att strajka! Det jublet ska bli kul att beskåda när det visas på TV eller nätet för jag kommer bara ihåg att vi rusadade ut till han på ansatsen och var helt galna!!!
Vilken känsla att få vara med och fira ytterligare en seger mot USA i Weber Cup, 3 av 3 för min del!! Kan inte påstå att jag varit den som hjälpt till mest under 2009 och 2013 men i år var jag helt klart en stor del i segern, det ihop med att vi kom tillbaka på ett grymt sätt och att vi alla 4:a fick avsluta med varsin strike gör att jag rankar denna segern högst!! Det är en obeskrivlig känsla som jag är välsignad att få upplevt, hoppas verkligen att det finns någon chans för att vi får se detta i svensk TV (tror dock inte det), annars får ni hålla koll på youtube i slutet av November.
Till sist är det bar att tacka för alla gratulationer, de värmer gott i höstrusket!!
|