Kval:
Jag vet att ni är några stycken som skulle vilja läsa mina ord om denna dagen, men när allt lugnat ner sig och jag kommit till rummet är nu klockan 01:00 och det är en lång dag imorgon med 16 serier round robin!
Jag kan bara säga att jag är överväldigad av alla gratulationer redan och skulle gärna fira lite men det får vänta, måste vila nu för att kunna ge järnet imorgon.
Lovar att återkomma med en summering av denna trevliga dag på banorna!!
Det har aldrig hänt innan och inte så troligt att det kommer hända igen men jag kunde faktiskt spela med samma boll under hela detta blocket. Min Disturbed rullade riktigt bra och dessutom ville den ta med sig käglorna fint, det blev aldrig någon riktigt hög serie men heller ingen under 200 och totalt blev 1580 vilket var ca 15 pinnar mer än vad som behövdes för att kvala in till topp 24:a. Lite konstig känsla då jag faktiskt inte hade varit sur om jag missa denna cuten. Varför?? För det är ett väldigt tufft schema framåt nu när jag klarade cuten till World Championship och kroppen hade nog gillat lite vila. Men det var ju en chans till att kvala in till TV final och ska man vinna så är det ju den vägen man måste ta!!
Topp 24:
Det har varit ganska hektiska dagar här och jag får väl skylla på det, jag borde ha uppdaterat denna händelsen för länge sedan. Men idag är det dags för TV final så kommer några rader om hur jag tog mig dit.
Precis som i de första 7 serierna började jag spela med min Disturbed och den rullade bra nu också, väldigt stabilt spel men det ville inte bli någon riktigt höjdar serie. Började med 3 serier precis över 230 och det var ju jättebra men tyvärr råkade jag på lite problem i 4:e serien, med en dubbel och resten spärr blev det bara 201 och det var helt klart dags för dagens första bollbyte. 11:a serier mellan 201 och 242 innan Optimus åkta fram och det visade sig att den kulan var på strike humör, 278 i 5.e var precis vad jag behövde!! Nu var jag verkligen med i toppen och hade alla chanser i världen att fixa topp 4:a. Sista rutan i 6:e serien kunde dock kostat mig den platsen, då hade jag chansen att skjuta runt 240 med slog ett sket slag och lämnade 3-6-10 som jag sedan missade. 211 istället, så klart irriterad på mig själv när vi skulle byta bana till banpret där Norm Duke och Tom Daugherty var på. Där hade det varit ett litet maskinfel och lägger man då på att Norm är väldigt väldigt långsam när det börjar hetta till så blev det till slut 15 minuters väntan innan min sista serie!
Det kan ju vara sådär i ett läge när vi var 7-8:a stycken som hade bra chans inför en mycket spännande sista serie, vi fick slå ett uppvärmningsslag på en annan bana och sedan var dags.
Som tur var rullade min Optimus bra nu också och jag böjade med en trippel och forsatte spela bra, det var mycket folk i hallen inklusive hela Team Sweden gänget och utan att räkna eller ha koll på siffrorna förstod jag att det var väldigt jämnt. Inte så kul att lämna 9:an på ok slag i ruta 9:o efter strike då, det skulle visa sig att jag hade tagit första platsen om den hade ramlat!! Nu var det dags för sista rutan, ja det är klart det var nervöst men jag kände att jag hade bra koll på banan och slog ett riktigt bra slag men 10:an stog kvar. Full fokus på spärr och det fixade jag, fick då reda på att strike skulle vara väldigt viktigt i bonus slaget och gissa om det kändes gott att sätta dit den!!!!! 236 och direkt efter sas det att det var klart, någon sa att det inte var klart men ganska snart visade det sig att under alla omständigheter skulle vara minst 1 pinne tillgodo!!
Riktigt dramatik och efter 14 serier blev det 21 pinnar mellan 8:an och 1:an, helt otroligt!!! Stegen igen och nu är det f-n dags att vinna, bara så ni vet!!
Stegen:
Michael Haugen Jr
Scott Newell
Martin Larsen
Tom Hess
Tommy Jones missade med en pinne.
Final:
I min förra TV final på PBA touren lämnade jag 4:an kvar i ruta 11:a för att Sean Rash chansen att slå mig vilket han gjorde, denna gången hade jag andra planer!
Nytt för detta årets WSOB är att första matchen i TV är en 3 personers match, jag mötte både Scott och Tom. Så klart ännu svårare än när det bara var 1 spelare man skulle slå. Vår TV final var den 4:e och sista för dagen, som många där hemma märkte blev det lite sent och att gå hela dagen och vänta på att spela TV final är kanske inte optimalt. Men det är lika för alla och jag kände mig verkligen bra, sov bra och lagom med fjärillar i magen och spelet kändes bra redan på inspelningen.
Den 47 fot långa Scorpion profilen kändes verkligen tajt på TV banparet (vi spelade på ett av banparen i den ny 60 banors arenan på South Point), det gällde att inte spela bollen för långt från fickan precis som jag trodde det skulle bli. Efter att ha testat några klot blev det Optimus från start och planen var att spela tillräckligt löst för att kunna spela lite vänster om Scott och Tom.
Jag var först upp och det var klart att det var lite puls men jag träffa fickan första slaget och alla "flaskorna" ramlade! Jag fortsatte spela ok och träffa fickan i resten av serien också, lämnade tyvärr 4-9 i ett läge när jag kunde dra ifrån och det gav Scott chansen, Tom hade ingen bra reaktion och halkade efter men Scott såg till att pressa mig ordentligt mot slutet. Vi båda strajkade men jag var 9 pinnar före och kunde stänga ute honom med 2 strike i sista rutan och att klara det i sådana lägen är vad det hela handlar om!!
Jag slog 236, Scott 213 och Tom 205. Final mot Haugen, det skulle bara bli vinst idag!!!
Med 15 minuters paus innan finalen så hinner banan torka upp en del, men Haugen spelar väldigt rakt och störde inte min linje speciellt mycket, trots det fick jag flytta en del vänster med en gång, nu var jag mellan 5-6 pil. Finalen pendlade en del mellan hopp och förtvivla Michael missade 10:an i början av serien men sedan satte han 4:a strike och jag kunde inte få ihop kryssen, lämnade 7:an på en kanon träff sedan strike och i ruta 8:a fick jag lära mig en regel som jag inte haft koll på. Jag tog upp bollen och såg att 3:ans kägla stog för långt till vänster och bad om en re-rack men har man tagit upp bollen så räknas det som man har påbörjat slaget och då får man inte resa om. Så klart besviken och lätt irriterad och inte mindre så efter att jag träffade fickan och 10:an stog kvar precis som jag trodde, inte rätt läge att lära sig men så är det. jag strajkade i alla fall i ruta 9 för att kunna ha chansen om inte Haugen täcker sista 2 rutorna.
Han träffade mitt på i ruta 9 men lämnade bara 10:an kvar som han spärrade, nu behövde han bara spärra för att vinna, men han träffade mitt på igen och denna gången blev det ett stort hål kvar som han inte spärrade! Jag hade precis fått chansen att spela hem min första PBA titel!!
Tyvärr var det högerbanan som den rutan skulle spelas på och den svängde lite mer plus att returen började vara i vägen nu när jag siktade på 6:e pilen, jag flyttade lite extra och bollen träffade högt, 4:an ramlade sent med strike blev det!! En till så skulle saken vara klar, jag flyttade ytterligare men behövde nu gå runt returen lite och troligtvis gick jag någon stav för mycket för slaget kändes bra och jag träffade där jag siktade men bollen kom för långt ut till höger där det fanns mycket friktion och skruvade till för hårt, träffade mitt på 1:an och lämnade ett stort hål. Allt blev nattsvart, det som hade känts så bra, nästan som en saga, kändes nu helt plötsligt som ett stort misslyckande. Matchen slutade 206 mot 213.
Svårt att förklara känslan när man är så nära och har chansen, det är så mycket som krävs för att man ska få chansen, så lång väg att vandra så faller man på mållinjen, ingen höjdar känsla!
Men nu en dag efter så känns det som ytterligare en upplevelse som man kan lägga på rutin hyllan, man lär sig väldigt mycket varje gång och snart hoppas jag att det verkligen inte bara känns som det ska bli utan att det också blir det!!
Stort tack till Storm och mina andra sponsorer, alla fantastiska sms/mail/fb inlägg från folk runt hela världen och inte minst min familj!! Nu är det bara några timmar kvar innan den långa hemresan, ska bli skönt att komma hem och krama tjejerna igen!!
|