PBA League 2015:
Under 2014 spelade jag med Pittsburgh Jack Rabbits, vi hade ett bra lag men ingen lycka på banorna. I år är jag en av 5 spelare i Chris Paul's LA X, de andra 4:a spelarna under Captain Andrew Cain's vingar är:
Jason Belmonte
Stuart Williams
Patrick Allen
Andres Gomez
Helt klart ett lag med stora möjligheter, vi är också ett lag där alla känner alla ganska bra vilket kan vara till stor hjälp.
Innan jag går in på hur första matchen slutade tänkte jag försöka förklara lite om hur formatet är men framför allt var vi är någonstans.
Portland ligger i delstaten Maine, ca 1,5 timmars bilresa norr om Boston. det är en liten stad och de är inte vana att det händer så mycket saker här så när PBA kommer stan och Bayside Bowl (12 banor) är det helt klart upplagt för fest.
Det började med Pro-Am i Torsdags, en kväll full av glädje, musik och en del bira. Själv satt jag på Chicago O'Hare men alla säger att detta var helt klart den bästa och roligaste Pro-Am de spelat, verkligen fullt ös!
När vi sedan började dagens spel med utmanings matcher mellan 2 lokala lag och 2 av PBA's lag var det inte mycket skillnad, trots att klockan bara var 10 då var det fullt ös och då menar jag fullt ös, det var inte ens tyst när vi spelade. Skrik, hejaramsor och sång! Det visade sig att ett helt gäng hade samlats i ett party tält utanför (runt 0 grader och snö!) redan kl 07:00 för att ladda upp inför dagens spel!
Vårt LA X team spelade första matchen i utmaningen mot de lokala, alla skulle slå ett slag mot en från de andra laget och flest käglor vann. Inte den roligaste starten för mig när jag missa 1:an och slog ner hälften, men mina kompisar fixade segern i alla fall!
Som sagt upplagt för fest när vi skulle spela kvartsfinalerna, formatet är lite små konstigt, det är 2 serier 5-manna baker som gäller, men är det 1-1 efter det kommer det lite udda, inte en serie till utan 1 slags roll off! Alltså all press på en av spelarna i varje lag och vid lika så är det nästa mans tur. Det skulle visa sig att alla kvartsfinalerna skulle avgöras på roll off!
Profilen som ligger är 42 fot och alla trodde det skulle vara "tuba", men det har visat sig vara helt fel. Banorna känns väldigt tajta och käglorna vill inte gärna ramla så 200 har stått sig ganska starkt.
I första matchen slog Brooklyms Styles (Sean Rash & co) ut New York City Kingpins (Pete Webers gäng) och de kommer möta Atom Splitters (Barnes och Mika's grabbar) i semifinal imorgon, Atom Splitters slog ut Philadelphia Hitmen (Dom Barretts boys). I den tredje matchen lyckades Jack Rabbits (Wes Mallott och Osku m fl) ta sin första vinst mot Dallas Strikers (Duke's gäng).
Kvartsfinal, Team L.A. X - Motown Muscles, 2-1:
Det här formatet och atmosfären runt omkring gör att även världens bästa bowlare visade sidor som inte många sett innan, det påminde mig om High Roller tiden när allt verkligen allt kunde hända i matcherna.
I vår första serie såg vi ut att gå mot seger, trots att jag slagit ett dåligt första som ändå blev 9 spärr och trots att Stu missat en enkelkägla (i första matchen för dagen var det 5 enkelmiss!!!!), nu behövde Belmo i alla fall slå en 9:a i första slaget i sista rutan för att vi skulle ta ledningen. Men det blev bara 7 efter att hans klot inte vill svänga tillbaka, 2-4-8 stog kvar och nu behövde vi spärr, kanske inte många som trodde att han skulle slå i rännan då?!?!?! Ett av få tillfällen då det blev tyst i hallen!
Mitt andra slag den serien var mycket bättre (strike), men när jag sedan skulle försöka dubbla efter Gomez kryss på högerbanan i nästa serie var jag nära att göra som Belmo (inte riktigt) jag missade så mycket till höger att lämnade 1-2 kvar, jag lovar att man inte känner som en kung då men spärr blev det i alla fall. Då kan man säga att känslan är lite bättre när jag lyckades dubbla nästa försöket och när Belmo skulle spela sista rutan denna gången gick det bättre. Han satte 3 kryss och vi vann den serien ganska lätt, tror inte Jason glömt sin förra sista ruta men är man världens bästa bowlare går man upp och visar styrka! Han slog sedan strike i första roll off rutan för oss och nu var Ronnie Russell tvungen att göra likadant för att det skulle bli fortsatt spel men 10:an stog kvar på ett bra slag och efter mycket om och men fick jag nu smaka på segerns sötma i PBA League för första gången!
Semifinal, Team L.A. X - Jack Rabbits, 2-1:
Detta blev en match att minnas! Under första matchen spelade jag 3:a men idag kände inte Patrick Allen sig så het så han vill byta sin 4:e plats med mig, jag hade ok läge men samtidigt är det svårt att känna någon direkt trygghet när man spelar ett slag då och då och alla slag är under press.
Vi fick i alla fall stryk första serien precis som igår men kämpade oss tillbaka och kunde vinna 2:a serien och denna gången kunde jag hjälpa till lite mer än igår. Mycket bättre slag och några strike i viktiga lägen, men det skulle krävas mer.
I första roll off omgången lämnade Wes 4:an kvar och Belmo hade chans att avgöra men messengern ville inte träffa 10:an.
Nästa man för oss var Stuart och han fick den otacksamma uppgiften att slå efter att Ryan Ciminelli slagit strike, men Stuart gick upp och satte en kanon strike för att utjämna!
Som många vet så reser jag och Osku ihop rätt ofta, vi delar även rum denna veckan lite komsikt att det var vår tur i 3:e omgången. Osku gick upp och slog ett kanon slag men precis som 3 av hans slag innan stog 10:an kvar, då snackar vi inte någon halvkass träff som blev 9:o mer otroligt att den stog kvar.
Min tur, denna uppgiften är svår beskrivlig, man vill gärna få chansen men det kan lätt bli skrämmande också. Jag har chans att ta mitt lag vidare till final, men en 8:a och jag är syndabocken. Jag hade slagit ok slag innan men inte alls de där kanon slagen som man verkligen vill slå, att få denna chansen och lyckas slå just det där slaget som behövs i det läget är defenitivt obeskrivligt! Jag kände när jag släppte bollen att detta måste bara bli bra, det är svårt att vara borta från familjen och det är inte alltid kul att träna med mera men när striken satt där och alla lagkompisarna kommer springande känns det lite annorlunda kan jag säga!! Wow, vi fixade det och är i final i Elias Cup!
Det är inte så att detta är någon av de störta pris summorna vi spelar om eller för den delen någon av de störtsa titlarna men ändå tror jag att många av spelarna skriver under på att det är mer nervöst än vanligt. Stämningen i hallen och just lagspelet gör en jättestor skillnad.
Final, Team L.A. X - Atom Splitters, 1-5:
Final formatet är annorlunda, en singel match om 1 poäng, en scotchdouble om 1 poäng, en 3-manna baker om 1 poäng och sist en 5-manna serie om 3 poäng. Vid 3-3 är det ett slags roll off precis som innan, tuffa tag och kanske inte det mest utslagsgivande men denna helgen är det drama och TV underhållning som är den stora grejen!
Singel matchen spelades mellan Barnes och Belmo, matchen svängde en del men Chris hade matchen i egna händer tills hans missade 4:an i ruta 9:o. Om Belmo strikar ut då måste Barnes dubbla i sista rutan, Belmo sätter strike i ruta 9:o och 10. I ruta 11:a är det en av väldigt få tillfällen då alla var helt tysta och precis i toppen på svingen kommer ett tjut från en av returerna, ett sådant ljud som skar igenom allt och fick Jason att tappa kontrollen. Bollen träffade högt och lämnade 4:an.Barnes behövde bara spärra då och satte första striken.
Dubbel matchen blev också väldigt spännande Stuart och Allen spelade för oss mot Mika och Barnes, nu var det Mikas tur att misssa en spärr i mitten av serien men de satte sedan ett par strikar men Chris slog bara ner 7 i frislaget och detta gjorde att Stu/PA behövde 9 spärr och sedan strike för att viina serien. Stu lämande 10:n, PA spärrade och sedan klämde Sturt dit ett kryss och det var utjämnat till 1-1!!
Nu var vår 3-manna baker match nästan ointressant men jag, Gomez och Belmo fick oss i alla fall en omgång detta trots att vi slog över 240. Dick, Craig och Tom började nämligen med 11:a raka kryss men tyvärr klarade Dick Allen inte den sista utan det blev 297, vilken stäming det var i hallen och jag kan bara fantisera om hur vilda de blivit om de hade fixat en 300-ing.
En serie kvar, 5-manna baker igen och vinnaren vinner Elias Cup 2015! Det ska bli kul att se dessa matcher på TV senare för det måste helt klart vara underhållande.
Vi har hela tiden förlorat första serien och kommit tillbaka i andra och sedan vunnit roll-offen, nu skulle det visa sig att våra extra liv tagit slut. Vi spelade en ok serie men fick inte rikitgt loss käglorna på samma sätt som Atom Splitters, mycket hamnade på mina axlar igen men tyvärr lämnade jag 2:an kvar i ruta 9 och sedan fick Blemo 10:an kvar, då behövde Dick bara täcka för att vinna och han satte striken. Det var en väldigt spännande ock kul helg, 2:a känns inte alls illa men tänk om, tänk om jag satt den där striken i sista slaget.....
Istället får vi gratulera Silver Lake Atom Splitters till segern (Chris Barnes, Mika Koivuniemi, Dick Allen, Craig Nidiffer och Tom Daugherty).
|