Kval, start 1:
Årets profil är 38 fot lång, Brunswick har designat den och använder såklart deras maskin och produkter, de beskriver profilen som svår men det verkar dock inte stämma. Det är dock väldigt mycket olja för att vara en 38:a fots profil.
Jag slog 1344 i denna starten och ligger just nu 38:a, så det där med svårt vet jag inte riktigt om det stämmer?? Mest troligt kommer det krävas 20-30 pinnar till för att klara kvalet (topp 50) och för att få en bye (topp 12) ska man nog närma sig 1450!
Trots att siffrorna är så höga tyckte jag inte banan var speciellt lätt i början, jag valde Marvel S ganska rakt runt ribba 7 i början och stratade med en trippel! Resten av serien var katastrof, missade 1:an flera gånger och strajkade aldrig mer den serien men jag lyckades dock spärra ihop 205. Nästa serie testade jag Haywire som hade lite grövre yta (1000) och den såg bättre ut, ett skit slag ifrån en bra serie men 224 i alla fall och sedan 217 med många 9:or. I fjärde började jag med 3 kryss igen sedan 3 nior och bytte då till Alpha Crux, den såg riktigt het ut, strajkade ut för 257! Alpha Crux är för övrigt en stark boll jag kan rekomendera!!
När jag sedan satte de första 7 bollarna kloss i fickan och bara hade en dubbel kändes det tugnt, dubbel, 10:an kvar, strike, 8:an på smäll, 9:an på bra träff och messenger som träffar och flyttar den till 10:ans plats för att maskinen sedan skulle trycka ner den och så strike på det. 7 kanon slag och serien såg ut som värsta gnet serien, när klockan då också är 22:15 blir man lätt trött!!!
226 blev det till slut och jag skulle behöva en hög sista serie, tyvärr lurade jag dock inte riktigt 3-4:a, det blev 216 efter att jag lämnat 10:an på ett bra slag i sista rutan. 1364 om jag satt ut men frågan är om det räcker ändå??
Nya tag i morgon!
Kval, start 2:
Tyvärr lade nätet på hotellet av efter torsdagen, så denna gången har jag i alla fall något att skylla på, inte bara glömt att uppdatera!!
Denna starten var väldigt nära att bli kanon bra rätt igenom, men efter 4:a serier med min Haywire och 1017 fick jag flytta från låga till höga delen av hallen och tyvärr tog jag ett försent beslut att byta boll. Innan jag satte dubbel i sista rutan med Alpha Crux hade jag hunnit med att tömma 3 (hål) rutor på högerbanan, trodde att jag "bara" behövde slå lite bättre slag men så var det inte. Den banan var tajtare och hade jag såg inte det tidigt nog, därför blev det bara 181 i 5:e. En sådan serie till skulle kunna betyda att jag missar cuten och en riktigt bra serie skulle ta mig till topp 12 och en bye. Det blev en bra men inte bra nog för topp 12, 248 och 1446 totalt!
Det räckte till en 16:onde plats till slut, 12:e platsen var 1457 och det krävdes 1385 för att kvala in till finalen!
Final, steg 1:
52 spelare, 6 serier och 16 vidare.
Tidig morgon, det kan ju vara lite segt ibland men denna morgonen var det kul att bowla! Min Haywire rullade kanon, jag spelade bra, kunde göra det jag ville och allt rullade på som önskar det skulle göra oftare!! 1023 första 4:a och allt annat än en riktigt dålig avslutning skulle vara ok, lite strul blev det i 5:e serien men jag spelade tillräckligt bra för att rädda 210. Efter att ha börjat sista serien bra kunde jag testa lite klot på slutet, det blev en bra serie (245) men Haywire är bollen helt klart!!
1478 var 90 mer än nödvändigt för detta passet, bara Simonsen var bättre med sina 1489. Tommy Jones satte sista 5 kryssen för att ta 16:onde platsen med 1388.
Final, steg 2:
28 spelare, 6 serier och 8:a vidare till Round Robin.
Spel från 0 då topp 12 från kvalet kom in nu, men efter detta tar de 8:a bästa spelarna med sig poängen så nu gäller det gasa! Känns ju då ok att för 3:e gången i rad slå en bit över 1000 första 4:a, 1041! Men det verkar vara något svart moln över 5:e serien, för än en gång blev det problem i 5:e. 212 låter ju inte så illa men när siffernivån är såhär hög så vill man försöka unvika allt under 220. Efter att ha justerat lite fart lyckades jag i alla fall avsluta bra igen och hade det inte varit för 7-10 i ruta 8:a så hade jag lyckats bryta 1500 gränsen, nu blev det 1498 vilket inte heller är så illa:-) Det var till och med så bra att ingen annan lyckades vara bättre!! Återigen visade Tommy Jones styrka när jag satte ett par strike på slutet för att ta sista plasten igen, denna gången på 1404!
Behöver jag skriva att Haywire rullade hela passet?!?!
Final, steg 3:
Round Robin (alla möter alla), 7 serier med 30 pinnar i bonus för vunnen serie och topp 3 till stegfinal.
Gick ju in i detta passet som ledare men det tog inte många rutor innan Jeppe Svensson tog över den platsen, han spelade väldigt bra men trots det hade klubbkompisen Jesper Larsen chansen att dubbla i sista rutan mot just Svensson för att ta 1:a platsen på stegen. Det gjorde han dock inte så Svensson tog första platsen.
Jag mötte just Svensson i första matchen i detta passet, han bara öste på medan jag inte alls löste det banparet. Min absolut sämsta serie (171) under hela tävlingen, inte direkt lägligt!! Jag tappade såklart jätte mycket men 6 serier till med bonus så finns det mycket att hämta.
Ett tag lite senare kändes det riktigt tugnt, ni som följt mig vet att jag varit lite gnällig och att vi "vanliga" högerhänta grabbar haft det lite tugnt. Återigen såg det ut som vänsterhänta, 2-hands spelare och tjejer skulle göra upp om titeln.... Jag kände att jag började tänka lite väl mycket på och snackade med Tim Mack, vi pratatde ihop oss och mitt mål var att se till att slå riktigt bra slag hela tiden får resten bli som det blir.
Banorna var tajtare nu, Jesper Larsen använde urethane (Sumo) och det gjorde saken än värre men till slut hittade jag det. Återigen var det Haywire men istället för att spela normal fart runt 2:a pil flyttade jag nu lite innåt, sänkte fart och drog till bollen mer. Det var räddningen, efter 171 serie spelade slog jag 231, 233, 212 men det var sista 3 som jag gjorde ändringen och 3 vinster med seriena 248, 247, 247 räckte för att jag skulle ta 3:e plasten!!!! Såklart riktigt skönt!!
Stegfinalen:
Tror hela europa vet vad Team Pergamon är, om inte så vet de efter denna helgen!! Att lägga beslag på alla 3 platserna i stegfinalen i en av Europas största tävlingar är bara så coolt, att 2 av dem är "Jeppar" och 2 är "Larsen's och att 2 + 2 bara blir 3 är kanske mer konstigt än coolt:-)
I semifinalen ställdes jag mot Jesper Larsen, en av killarna som knackar på landslagsporten och denna prestationen tar honom helt klart närmare det målet. Jeppe spelade med sin gamla Sumo hela finaldagen och han gjorde det väldigt bra, han hade som sagt chansen att knipa 1:a platsen på stegen men missade sista rutan. Kanske det var ett litet tecken på nervositet (som han inte visat innan) dock tror jag att de nerverna visade sig lite i vår match också, absolut inget konstigt utan snarare helt normalt när man närmare sig de här matcherna. Själv blev jag också nervös men med väldigt många fler år på nacken lyckades jag hålla nerverna i styr och kunde vinna semin med 245 mot 175.
Nu var det alltså dags för ett nytt försök att kamma hem en titel, denna gången mot världens hetaste bowlare, Jeppe Svensson! Min Haywire rullade ok i första matchen men jag testade Alpha Crux i sista rutan för att Jeppe Larsens urethane hade gjort banan lite tajtare, hade dock ingen träning mellan serierna och valde då såklart bollen som rullat hela söndagen. Det såg rätt när jag började med 4:a kryss, samtidigt hade Jeppe lite oflyt och slog bara varannan strike. Tyvärr slog jag sedan några slag som var lite för dåliga, hade de varit bättre kanske de strajkat om inte kunde jag i alla fall tagit ett beslut att byta boll. Nu var slagen lite för dåliga för att ta ett sådant beslut, speciellt när det var så jämnt. Valde alltså att fortsätta med Haywire och när jag skulle spela ruta 8 och 9 hade jag chansen att se till att avgörandet var i mina händer inför sista rutan. Återigen inget 100%-igt slag i ruta 8:a och 10:an stog kvar, slaget i ruta 9 var därimot väldigt bra och jag trodde verkligen att det skulle bli strike!! Då hade jag kunnat avgöra i sista rutan, spärr hade tvingat Jeppe till 3 strike men då hände det som bara inte får hända i dessa matcher. Precis som i matchen mot Pete Weber i 2015's USBC Masters stog 7-10 kvar och grinade mig i ansiktet........(fula ord).......(fler fula ord)!!!! Allt jag kunde göra nu var att sätta mig ner och titta på ner Jeppe fullkomligt smaksade (med Pitch Blue) ner käglorna de 2 gånger han behövde för att stänga matchen (228-222), hatten av han gjorde vad han skulle (för sin 4:e PBA titel) och ytterligare en chans att vinna var som bortblåst. Besvikelse och tomhet är det första man känner, man måste spela bra så länge för att få chansen och så helt plötsligt och den bara borta.
Väl hemma har ju besvikelsen lagt, tiden läker alla sår bla bla bla. Nu är det en vecka till nästa trip vi ska spela PBA League och sedan årets helg i bowling Svergie, SM slutspelet i Jönköping!!
|